Jag sitter hemma och jobbar pga tidigare febersjuk dotter (som nu är helt frisk och OERHÖRT uttråkad…). Dagens alla möten är äntligen slut och innan jag börjar ”jobba på riktigt”, dvs faktiskt producera något, inte bara prata, ska jag ta en kopp te och svara på veckans jerka. Tycker jag gjort mig förtjänt av en liten paus så här på eftermiddagen.
Frågan Annika ställer idag, inspirerad av Ewa K, är följande: Vad tycker du, fungerar upprepningar eller ser du helst att de lyser med sin frånvaro?
Nej, upprepningar gillar jag generellt sett inte. Tänker i första hand på upprepningar à la Fifty Shades of Grey, där det bara är bedrövligt dåligt och ett sätt att fylla ut sidantalet, men det finns förstås undantag, som till exempel Fallen ur tiden av David Grossman. Där är språket så poetiskt att upprepningarna blir ett slags omkväde och förskönar hela den sorgliga men briljant berättade historien. Det är för övrigt en ytterst läsvärd liten bok.
Tant Augustas tekopp 
Jag har också svårt för upprepningar för det mesta.
Tycker att det är sådant som borde försvinna i korrektur eller annan redigering. För något syfte fyller det i många fall inte.
Om det inte tjänar något syfte utan bara är utfyllnad så stör det mig väldigt mycket.
Japp, instämmer till fullo.
Poetiska upprepningar skulle jag vilja behärska. Fint uttryck.
Ett konststycke som få behärskar. Men man kan ju skriva mycket bra på gammalt vanligt sätt också. Tack och lov, annars blev det nog uttjatat.
Lustigt att man kan tycka att upprepningar är vackra ibland och irriterande ibland!
upprepningar måste inte med nödvändighet vara av ondo
Nej, absolut inte. Men när de används i onödan…
För många upprepningar är inte bra, men det är nog svårt att utplåna dem helt.
Jo, så är det nog. Men i flertalet böcker märker man dem oftast inte. Och då stör de ju inte 🙂
Funderar på det där med att ”fylla ut sidantalet”. Det borde ju inte vara ett självändamål att skriva tjocka böcker, det är en konst att skriva tjockt utan att det blir för långt tycer jag, men himla härligt när man träffar på dem 🙂
Helt sant. Så kanske snarare ett tecken på dålig redigering av texten.
Det blev mycket tjat om hennes inre gudinna där ett tag… 🙂
Ja herregud. Och hennes himlande med ögonen och tuggande på underläppen. Inser att jag minns mer än jag skulle vilja av den där boken.
För mig beror det helt och hållet på hur upprepningarnas görs och vad som är syftet med dem!