Ligger återigen däckad i hög feber och fruktansvärt ont i halsen. Halsfluss.
Säga vad man vill men jag testar i alla fall ett gäng olika och nya krämpor den här månaden.
Der blir tunt med inlägg ett tag, men jag kollar in hos er med jämna mellanrum.
Jag har haft Neil Gaimans Neverwhere liggandes ganska länge i bokhögen i sovrummet. Tror jag köpte den inför sommaren men började aldrig på den. Jag har tagit upp den ibland och bläddrat i den men har tyckt att den såg rätt tråkig ut. (Typsnittet/layouten?)
Alla skriver dock så väldigt positivt om den så sagt och gjort, jag tog mig an den som ett led i Hyllvärmartävlingen. Boken handlar om Richard, en helt vanlig man med ett helt vanligt liv, som en dag hjälper en skadad flicka på gatan. Efter det förändras hela hans världsbild i ett nafs och han upptäcker att det finns ett andra London, ett London under den vanliga staden.
I början tyckte jag upplägget var lite konstigt, jag fick inget riktigt grepp om miljöerna, men när jag väl slutade tänka på det (tog inte så värst många sidor) så sögs jag in i detta andra London och till slut var jag rätt säker på att det nog faktiskt existerar med alla sina udda existenser. Ett London som vi vanliga dödliga inte kan se eller komma i kontakt med.
Jag tycker om personerna, jag tycker om hur Gaiman porträtterar även de svaga i denna undre värld för naturligtvis finns det en hierarki även där. Jag gillar också hur han vänder på begreppen och sätter råttorna väldigt högt upp i nämnda rangordning som om det vore den mest självklara sak i världen.
Det är en mörk värld han visar oss men ändå en värld där vänskap och lojalitet sätts väldigt högt, kanske högre än i vår egen värld ovan jord. Summa summarum en väldigt bra bok helt enkelt, en av de bättre jag läst av honom.
En gång hörde även dessa strumpor ihop med en annan, likadan strumpa. Nu hör de ihop med varandra i vår samling av uddastrumpor.
Maken slipar och vallar skidor. Då bildas ett sådant här virrvarr av avskrapad valla.
Det är ju konstigt det här att det ska vara så totalt omöjligt att gå tomhänt ut ur en bokhandel. Men det är något visst att kunna klämma och känna på böckerna tycker jag. Den här gången blev det tre till mig:
Samt en till Äldsta och en till Lillan som precis knäckt läskoden med små bokstäver. .
Letade också efter en fin anteckningsbok med tanke på veckans jerka och tankarna på att skriva ner mina bloggtankar någonstans. Utbudet på Akademibokhandeln var dock rätt klent och jag hittade inget jag ville ha.
När jag läste tidningen i morse såg jag att de sätter upp ytterligare några föreställningar av Richard III på Dramaten.
Min man kastade sig över bokningen medan jag ringde min far och säkerställde barnvakt.
Biljetter bokade, den 24 mars är det dags!
Det här är nämligen en pjäs som vi båda har velat gå och se men själva bokningsprocessen har fallit i facket “saker vi borde göra” och har sedan liksom aldrig blivit av. Jag blev besviken när pjäsen slutade spelas och ganska så sur på mig själv för att jag inte lyckats ta tag i det hela. Men nu, nu har vi biljetter. 24 mars är det dags.
Så nöjd.
Blev nästan lite orolig förra veckan när jerkan uteblev så det är skönt att se att Annika är tillbaka med en fråga den här veckan. Frågan i sig lyder Var (och hur) författar du dina inlägg?
En del av mina inlägg, min fotoutmaning, är ju rätt enkla. Dem lägger jag ut varje söndag. Klart.
Bokinläggen försöker jag lägga ut med jämna mellanrum och det är inte så svårt när det gäller böcker jag har läst. Däremot är jag lite sämre på generellt bokrelaterade inlägg. Jag kommer på sådana ibland men om jag inte sitter framför datorn just precis då så hinner de oftast försvinna ur minnet ganska snabbt. Har sett att flera av er har böcker som de noterar inläggsidéer i och jag tror jag ska ta efter det knepet. (Bara det att få ett giltigt skäl att köpa ännu en fin anteckningsbok lockar ju oerhört.)
Sen kan det ju bli ett och annat inlägg som rör livet i stort och de kommer till spontant.
Ibland känner jag att jag borde vara mer frekvent och oftare tidsinställa inlägg men eftersom jag har bestämt att bloggen bara ska vara på kul och helt utan krav så får det bli som det blir. Det roligaste med att blogga är i alla fall kontakten jag har fått med en massa andra bloggare. Tycker folk i bok- och fotobloggsvärlden verkar vara väldigt snälla, uppmuntrande och trevliga personer som jag säkert också skulle tycka om i verkliga livet. I verkliga livet skulle jag sannolikt inte ha sprungit på en enda av er pga geografisk spridning, olika liv, olika intressen etc. Nu har jag istället fått ynnesten att träffa en del av er på bloggträffar och också på kafferep på semesterort och middagsdejt. I like!
