Fredagsfrågorna: Godnatt

Det här är mitt favoritområde så frågorna är perfekta en fredag då det finns möjlighet till två sovmorgnar på rad. På helgen orkar jag dessutom ofta vara vaken aningens längre. Inte alltid, men ibland.

Vad håller dig uppe om kvällen?
Ehhh…, ingenting. Jag älskar att gå och lägga mig så det är ytterst få saker som kan få mig att stanna kvar uppe. Någon enstaka gång ser vi på TV men då börjar vi antingen titta ganska tidigt, så att jag ändå kommer i säng i tid, eller så somnar jag ofelbart i soffan. Jag är verkligen ingen kvällsmänniska.

Hur fungerar du på dålig sömn?
Väldigt, väldigt dåligt.

När sover du som bäst?
Alltid, att sova är min paradgren. Men ett svalt sovrum och ett härligt täcke förhöjer njutningen.

Vilket är den mest konstiga plats du sovit på?
I ett hönshus på landsbygden i norra Thailand. Vi var fyra turister och byns mest högljudda snarkare som sov där. Då hade t om jag svårt att somna.

Vad drömmer du mest om?
Hus. Hus med en massa rum. Det är en ständigt återkommande dröm, jag borde kanske ta reda på vad detta betyder.

Trevlig helg!

Nya författare som fastnat

Den här veckan ställer Mia en intressant fråga i Helgfrågan; Hur är det med nya författare, någon du fastnat för? Jag har själv funderat en del på det här, hur ofta träffar jag på nya författare som jag verkligen vill läsa mer av och inte bara nöjer mig med att konstatera att jag tyckte om både bok och författare för att sen gå vidare till nästa utan att blicka tillbaka.

Ska jag vara alldeles ärlig så är det ganska så sällan jag blir förälskad i någon ny. Författare alltså. Men det sker oftare än jag blir förälskad i en ny man, och det får man vara tacksam för – åt båda hållen. Om jag tittar på de nya författare som jag läste under 2022 så är det några som jag redan har läst flera av, en som jag vet att jag kommer att hitta tillbaka till inom kort och en som kanske kvalificerar in:

Mick Herron och böckerna om Slough House

Deborah Harkness och Discovery of Witches-serien där jag har uppföljaren som ligger och väntar bredvid sängen.

Amos Fowles, jag lyssnade på på Lincoln Highway och har Artighetsreglerna i lyssna-listan

Claire Keegan läste jag och vill gärna läsa mer av men jag inser också att det kan komma att dröja eftersom jag egentligen inte är så mycket för novell/kortroman-formatet, hur mycket jag än älskade framför allt Små ting som dessa.

Kaosutmaningen i januari

Då har vi klarat av den första månaden på året och jag ska se över hur det står till med Kaosutmaningen 2023. Det är alltid lätt i början, det finns alltid ett antal punkter man kan pricka av direkt bara genom att läsa sina alldeles vanliga böcker och så är fallet i år också.

Den här månaden blev en rekordmånad med 20 lästa titlar så naturligtvis har jag kunnat pricka av fler böcker i den här utmaningen än jag någonsin tidigare gjort en januari. Hur går det för er andra?

4. Läs en bok av en för dig ny författare Systrar, Daisy Johnson

6. Läs en bok på ett annat språk än svenska Harry Potter and the Goblet of Fire, J K Rowling

16. Läs en bok vars titel består av fem ord Göra sig kvitt Eddy Bellegueule, Edouard Louis

23. Läs en bok med något himmelskt på omslaget The lonely hearts hotel, Heather O’Neill

30. Läs en prisnominerad bok Djävulsgreppet, Lina Wolff

31. Läs en bok av en fransk författare Där barnen är kungar, Delphine de Viga

34. Läs en bok som någon av dina vänner rekommenderat En liten bok om konsten att dö, Ulf Nilsson

35. Läs en bok med färre än 150 sidor Vem dödade min far, Edouard Louis

#Kaosutmaningen2023

Kortrecensioner januari II

Här kommer nästa uppsättning av kortrecensioner av böcker jag läst i januari. Vilken läsmånad jag har haft, jag är inne i ett makalöst läsflow som fortfarande håller i sig.

Harry Potter del 1-4, J K Rowling. Jodå, de håller för ännu en omläsning och jag kan fortfarande hitta nya grejer i varje enskild bok. Det här måste vara bland det bästa som någonsin skrivits. Visst, vissa avsnitt skummar jag lite efter alla dessa gånger jag har läst dem men jag älskar fortfarande varje inledning innan de kommit till Hogwarts för året och där lusläser jag varenda ord.

• Betyg: 6/6
• Utmaning: Kaosutmaningen #6

The List, The Drop och The Catch, Mick Herron. Det här är en fristående novellserie inom Jackson Lamb-universumet. Vissa personer från Slough House dyker upp i periferin men fokus ligger utanför den vanliga Slough House-gruppen. Snabbläst och underhållande och lite mörkare än huvudserien.

• Betyg: 4/6

Stjärnans ögonblick, Clarice Lispector. En bok som inte påminner om något annat jag läst, rent stilistiskt. Det tog ett tag att komma in i berättarsättet men när jag väl accepterade det flöt det bara på. Bakgrunden till att jag läste den här var främst att den var från Brasilien (Jorden runt på 100 böcker-utmaningen) men den rekommenderades av Feministbiblioteket som en bra bok och det var den. Vi får läsa om Macabéa, en kvinna som är rätt udda och som lever livet så gott hon kan i Rio de Janeiro där hon kämpar på utifrån sina egna begränsade förutsättningar. En kort bok som jag rekommenderar.

• Betyg: 4/6
• Utmaning: Jorden runt på 100 böcker (Brasilien)

Skriften i vattnet, John Ajvide Lindqvist. Ja ni, vad ska man säga? Jag är glad att det inte blev en milleniumbok av det här för jag gillar inte milleniumserien alls (även om jag läste alla de tre första) men jag tycker nog ändå att Lindqvist ska hålla sig till skräck. Medelmåttiga svenska deckare finns det för många av som det är redan. Jag kommer inte att läsa uppföljarna till den här men senare i år kommer han ut med en ny bok som heter Sommaren 1985 och den ser jag verkligen fram emot!

• Betyg: 3/6

Pauser

Det blev en väldigt, väldigt lång vecka. Jag var redo för fredag redan i tisdags. Det beror nog på att jag tycker det är så fruktansvärt tråkigt att dra på den här förkylningen. Jag kan ju inte åka till kontoret och hosta och snora, även om jag troligen för länge sedan slutade vara smittsam, och det är inte kul att sitta hemma, känna sig halvseg och bara stupa i säng på kvällarna. Igår bröt vi av vardagen och åkte in till Söder och åt middag med kompisar och det gav definitivt extra energi.

Ikväll åker delar av familjen till torpet. Vi stannar bara till i morgon men det blir skönt att se något annat än de här fyra väggarna och en långpromenad i vacker miljö i morgon gör sannolikt gott för både kropp och sinne. Långpromenad, brasa och en god bok, det blir en bra helg det här.

Fredagsfrågorna hos Elisamatilda handlar just om pauser, ett nog så viktigt tema i nutiden.

1. Vad har du just nu för favoritmellis? Jag äter väldigt sällan mellanmål men en banan är alltid en livräddare när så krävs.
2. Vad gör du för att stänga av, om bara för en stund? Tar en promenad med hunden.
3. Hur länge kan du fokusera innan du behöver ett brejk? Får jag sitta ostört och koncentrera mig kan jag sitta i timmar men jag minns inte när det hände senast pga dagarna är så upphackade av möten och chattar och annat som stör.
4. Vad behöver du återuppta? Träningen. Jag längtar tills den här förkylningen är över och jag kan börja träna igen.
5. Vad behöver du pausa? Tja… ingenting tror jag. Utom förkylningen då. Men den vill jag inte pausa, den vill jag avliva helt.

Kentukis

Det här mina vänner är en väldigt, väldigt intressant bok. Den nya trenden är att antingen köpa ett litet gosedjur på hjul som följer med dig dit du går och ser och hör allting du gör, eller att vara ett litet gosedjur på hjul som följer efter en för dig vilt främmande person någonstans i världen. Du väljer alltså om du vill iaktta eller bli iakttagen men du kan inte välja vem du har på andra sidan. Det här blir en megasuccé och naturligtvis finns det personer som tjänar pengar på att vara gosedjur och sedan sälja kontrollen av dessa vidare när man vet vilken slags miljö djuret hamnat i.

Vi får följa både dem som har köpt en kentuki och de som sitter vid sin skärm och ser allting ur den kamera som finns i kentuisarna och gemensamt för de allra flesta är att de vill kommunicera med ”den andre” på något sätt. Vissa löser det genom att visa upp en lapp med telefonnummer eller emailadress, andra ritar upp alfabetet på golvet så kentukin kan flytta sig mellan bokstäverna och på så vis bilda ord. Det finns människor som använder detta för egna förbjudna begär men det finns också människor som botar sin ensamhet, ”det här är det närmaste jag kommer att ha en egen dotter” som en av iakttagarna uttrycker sig, och Samanta Schweblin balanserar fint här, det slår inte över åt något håll.

En del av dessa relationer får vi följa under en längre tid, hos andra blir det kortare nerslag men jag tycker att det här är en otroligt spännande bok. Jag ser framför mig att det här mycket väl skulle kunna bli verklighet. Många skulle avstå på grund av säkerhets-/integritetsaspekten men jag kan tänka mig att minst lika många skulle nappa för att råda bot på ensamhet eller av ren nyfikenhet på andra. Jag kan faktiskt också förstå lockelsen med en liten kentuki, den är ju ändå levande om än i andra hand och bör således kunna vara ett sällskap den också (men själv föredrar jag en alldeles vanlig hund).

• Betyg: 5/6
• Utmaning: Jorden runt på 100 böcker (Argentina)

Kortrecensioner januari I

Jag är inne i ett läs-flow utan like just nu. Det hänger med all sannolikhet ihop med förkylningen och att jag tillbringar all ledig tid liggandes med en bok, jag orkar inte göra så mycket mer. Här kommer några kortrecensioner av en del av det jag har läst hittills under januari och inte tidigare skrivit om.

Er tredje man, Denise Rudberg. En mellanbok i serien tycker jag, de tidigare delarna var bättre. Och jag förstår aldrig varför författare alltid måste se till att få med en våldtäkt (ingen spoiler, den sker redan på första sidorna). Männen är väldigt platta i den här serien, de onda är jätteonda, de goda är jättegoda. Kvinnorna är mycket mer nyanserat beskrivna.

• Betyg: 3/6

The Butcher Bird, S D Sykes. Nja. Jag hamnade i ett läsvakuum efter att ha läst klart häxtrilogin av Deborah Harkness så jag tog till en bok om medeltida England i förhoppning om att den skulle vara bra. Men som sagt: nja… Inte dålig men det finns mycket som är bättre.

• Betyg: 3/6

The Final Girl Support Club, Grady Hendrix. Jag gillade hans The Southern Book Club’s Guide to Slaying Vampires så förväntningarna på den här var höga. Temat är minst sagt udda får jag dock säga. Boken handlar om de tjejer som överlever en attack från mördare à la Scream – och som sedan skapar varumärken och filmer utifrån händelserna. Alla dessa tjejer behöver, förstås, terapi och möts i en sluten grupp som en mördare helt iskallt börjar slå till emot med intentionen att ta död på samtliga av dessa överlevare. Inte fullt lika bra som bokklubben och dess vampyrer men helt klart en underhållande bok.

• Betyg: 4/6

Vem dödade min far, Edouard Louis. Aningens mindre deprimerande än Göra sig kvitt Eddy Bellegueule och med en intressant politisk vinkling. Det är lätt att dra in små bidrag när man själv sitter högt om i samhällshierarkin och har gott om pengar. Men vad gör det för folk utan jobb, utan utbildning och utan hopp om framtiden? Verkligen värd att läsa och reflektera över.

• Betyg: 5/6

Fem en fredag: Skrivna ord

Fredag och ännu en dag i förkylningsdimmans tecken. Suck. Och nu har det gått ner i bröstet så jag pratade med en läkare i morse och fick tid till lättakuten nu kl 13 så de får lyssna på lungorna. Skönt att det går att få hjälp snabbt. Jag har tagit dagens Teams-möten iklädd myskläder men nu får jag klä på mig och borsta igenom håret om jag ska ut bland folk. Men först lite snabba svar på fredagsfrågorna hos Elisamatilda:

1. Vem skrev du senast ett brev till? Ett vanligt pappersbrev var många, många år sedan jag skrev. Något vykort har det blivit efter det men nu är det uteslutande elektronisk kommunikation av skrivna saker. Tyvärr. Det är roligt att skriva, och få, brev.
2. När skrev du senast under ett kontrakt? För några månader sedan när jag skrev under kontrakt för äldsta dotterns klass studentskiva/-flak. Man måste ju vara 18 och det blev hon inte förrän på den här sidan av årsskiftet. Men det är klart, jag skrev aldrig under ”på riktigt” jag skrev under med Bank ID. Senast jag skrev på något för hand var när vi köpte huset för 12 år sedan.
3. Har du någonsin skrivit dagbok? Ja, i många år. Sen höll jag uppe i säkert lika många men jag har börjat igen. Nu skriver jag den dock på datorn då det är mycket lättare att det blir av på det viset.
4. Har du en läslig handstil? Nja… därav svaret på frågan ovan.
5. Vad brukar du oftast skriva på din inköpslista? Mjölk. Alla listor inleds alltid med mjölk, tätt följt av Bregott som nu, med smörgåsätande tonåringar i huset, går åt i en hiskelig takt.

Klassikerläsning

Hur är det med klassiska böcker, läser du några?, undrar Mia den här veckan.

Jo, men det gör jag ju, det blir ett par stycken om året. Förra året blev det Woolfs Mrs Dalloway på Bond Street, Romeo och Juliet av Shakespeare, En underjordisk dagbok av Dostojevskij och Camus Pesten. Alla utom Shakespeare lyssnade jag på och det var ett framgångsrikt koncept eftersom de där böckerna ibland kräver en långsamhet som jag inte alltid får till när jag läser själv.

Jag har haft klassikerläsning som läsutmaning under några år men jag har lagt ner det, det krävs att jag känner lust att läsa just klassiker, det är inget jag klarar av att läsa ”bara för att” och då är det bättre att ta det som det kommer än att planlägga. Därmed inte sagt att det inte finns författare som jag vill läsa mer av, såsom Proust (har bara läst första delen i På spaning), Woolf (som jag verkligen vill förstå men hittills har vi inte funnit varandra) och de ryska klassikerna. Kanske ska jag slå till på en klassiker när det är min tur att välja bok till bokklubben nästa gång? Då kommer jag dels garanterat att läsa boken och dels lär det finnas en massa att prata om, de blir ju inte klassiker för intet.

The lonely hearts hotel

För ett tag sedan tipsade feelbadbibliotikarien om Heather O’Neill på instagram och jag lånade hem den här från biblioteket. Som med så många andra böcker i min senaste biblioteksskörd så var det återigen en bok som gav mig något annat än jag förväntat mig, en fascinerande trend just nu. Boken är som en blandning av Annie (musikalen) och The Midnight Circus – med en touch av amerikansk maffiafilm som krydda.

Vi får följa Rose och Pierrot från deras födelse, via uppväxten på ett barnhem och vidare ut i vuxenlivet. Det är charmigt, sorgligt och underbart med ett lätt magiskt skimmer (men ingen fantasy, ingen magisk realism – så om du inte gillar sånt kan du lugnt läsa den här). Deras personligheter både kompletterar och förstärker varandra och det är fint att följa dem, både ihop och på egen hand. De blir vuxna under depressionen på 30-talet vilket präglar deras liv och mitt i all den bedrövelsen slås jag av behovet av underhållningsvärlden under en sån tid. Det är ju som nu, nu behöver vi också något som roar och livar upp när världen ser ut som den gör. Jag vill inte skriva så mycket mer, det är en bok som behöver upplevas och jag kan varmt rekommendera den.

Den här hade kunnat få en 6:a i betyg men den är aningens för lång. Det finns 100 sidor i mitten som jag hade klarat mig lika bra utan. Nu ska jag se om jag kan få tag på nästa bok av henne, jag vill gärna läsa mer nämligen.

• Betyg: 5/6
• Utmaning: Kaosutmaningen #23, Jorden runt på 100 böcker (Kanada)