Helgfrågan – tårdrypande läsning

Fredag! Tjohoo! Veckorna går fasligt fort vilket är lite konstigt med tanke på att det verkligen inte händer mycket här hemma just nu. I veckan var jag inne på kontoret en dag och det var skönt. Jag kan inte påstå att det innebar någon direkt produktivitetsökning, snarare raka motsatsen, men ack så skönt att träffa folk, dricka kaffe, äta lunch, skratta och bara känna sig som en del av ett sammanhang. Med ”folk” menar jag här de två personer i mitt team som jobbar i Stockholm… med andra ord inga större folksamlingar då vårt jättekontor fortfarande är synnerligen öde.

Dags att svara på Helgfrågan hos Mia samtidigt som jag lyssnar in på ett större infomöte på jobbet. Nej, man kan inte göra två saker samtidigt men jag får lov att erkänna att det de pratar om just nu inte är superrelevant för mig.

Vilken bok har du gråtit till allra mest? Det minns jag inte men den senaste bok jag fulgrät när jag läste var Hamnet av Maggie O’Farrell. Av någon anledning sammanföll det med att Sonen sov uppe hos oss och då tittade jag på min underbara pojke, tänkte på Hamnet och grät ännu mer.

Bonusfråga: Har du fått ditt vaccin eller väntar du på det? Jag har inte åldern inne än men jag hoppas på att få första sprutan inom en månad eller så. Vore skönt att ha fått den innan semestern startar men jag tar inte ut någon glädje i förskott, det har ju försenats förr.

Min aprilläsning

April blev en fantastisk läsmånad i år. Många böcker och flera av dem har jag verkligen tyckt om. Så här blev facit för månaden med ett kort omdöme om respektive bok:

  • Är detta verkligen stjärnor av Barbro Lindgren. En otroligt fin, vacker och mycket tankeväckande bok av en författare som jag tidigare bara läst bilderböcker av. Jag läste den väldigt långsamt och njöt hela tiden och när jag var klar beställde jag en annan bok av henne. En ny favorit helt enkelt. Betyg: 6/6
  • Stöld av Ann-Helén Laestadius. Jag har tidigare läst hennes Tio över ett som jag tyckte om och när hon nu skrev en bok mer riktad till en vuxen publik så ville jag läsa den också. Jag tyckte den började lite trevande får jag erkänna men efter en stund kom jag underfund med karaktärerna och kunde leva mig in i handlingen. Den är inte upplyftande alla gånger men inte heller så nattsvart som hon skulle ha kunnat skriva den vilket hon ska ha all heder för (jag är mätt på alla böcker som bara måste göra allt så hemskt som det bara går). Det är en annan värld än den jag lever i här nere i Mälardalen och boken skapar ett sug om att åka norröver och ser mer av vårt långa vackra land och att lära mig mer om den samiska historien. Betyg: 4/6
  • De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru. Nej, den här funkade inte. Jag tyckte tidslinjen var konstig, jag förstod inte strukturen bakom tidsresan/personlighetsförändringen (?) och jag gillade varken handlingen eller språket. Jag läste blott och enbart ut den för att den var en augustprisvinnare och jag ju har min utmaning att tänka på. Betyg: 2/6
  • Överlevarna av Alex Schulman. Efter Bränn alla mina brev hade jag skyhöga förväntningar på den här måste jag erkänna men det blev tyvärr lite platt fall. Till skillnad från boken ovan så fattade jag här, i alla fall efter ett par kapitel, hur strukturen var uppbyggd i boken och det var ett rätt intressant grepp. Så strukturellt och språkligt var den bra men jag har ju så svårt för misären. Det har inget med själva boken att göra, det är bara mitt tycke och smak. Så läs gärna, jag tror att många tycker om den. Betyg: 3/6
  • Bergtagen av Camilla Sten. Den här lyssnade jag och yngsta dottern på när vi åkte upp till fjällen vid påsk. Jättebra bok, nu ser vi verkligen fram emot andra delen! Betyg: 4/6
  • Lyktsken av Michael Ondaatje. Spioner, kärlek, hemligheter, London och dessutom ett underbart språk – vad kan gå fel då? Rekommenderas varmt. Betyg: 5/6
  • Watcher in the woods av Kelley Armstrong. En ren underhållningsdeckare men som jag gillar den här serien. Jag vet inte om det är miljön där uppe i skogarna i Yukon, människorna i den isolerade byn, relationerna eller själva intrigen som gör att jag fastnar direkt i varje bok i den här serien men fastnar gör jag. Nu ska jag vänta lite med att beställa nästa del, jag vill dra ut på det hela lite. Betyg: 4/6
  • Mordkonsulten av Elly Griffiths. Eftersom jag älskar böckerna om Ruth så trodde jag absolut att den här skulle hålla samma klass men där blev jag väldigt besviken. Ytlig, osannolik, lite flamsig och rätt ointressant. Jag kommer inte ens ihåg vem mördaren var… Betyg: 2/6
  • Later av Stephen King. Ganska nära en klassisk King så en riktigt bra bok med vibbar från förr. Föredömligt kort och väldigt rakt på sak. Den här gillade jag. Betyg: 4/6
  • Saguenay av Lise Tremblay. Tremblay skriver små fina böcker och jag har läst alla utom en så vitt jag vet. Jag läser långsamt och jag njuter av hur naturen blir en del av handlingen tillsammans med de ganska komplicerade karaktärerna i boken. En liten bok att avnjuta i stillsamhet med en kopp te en söndagseftermiddag. Betyg: 5/6
  • Across the green grass fields av Seanan McGuire. Jag trodde det här var en fortsättning på The Wayward Children-serien men det här är en fristående bok i samma serie. För att fantasy ska vara bra måste det finnas ett förståeligt världsbygge med en logik bakom och det lyckas McGuire med. Så gott som varje enskild bok utspelar sig i en ny värld och hon kan på ett snabbt och enkelt förklara detta för läsaren utan att det tar för mycket av de (alldeles för) få sidorna. Jag skulle älska att läsa en längre bok av henne men nöjer mig tills vidare med de små praliner hon ger ut. Det är imponerande att få plats med så mycket på så få sidor, det är i sanning en konst. Betyg: 5/6

Årets bok 2021

Årets bok är en utmärkelse som jag egentligen aldrig haft något intresse för (jag tycker både Augustpriset och Nobelpriset är mycket intressantare) men när jag googlar runt lite så inser jag att priset delades ut första gången 2017 och att jag faktiskt har läst tre av de hittills fyra prisvinnarna.

Vad gäller de nominerade 2021 så har jag läst Stöld av Ann-Helén Laestadius och en del av Vänligheten av John Ajvide Lindqvist. Stöld tyckte jag om medan jag inte kommer att läsa klart Vänligheten. När det gäller resten av de nominerande så är Shuggie Bain en bokklubbsbok som jag måste läsa (förra gången kunde jag inte gå och jublade lite grand inombords för att slippa läsa den här men sen flyttade vi träffen så nu måste jag ta tag i den i alla fall – det här är verkligen inte min genre så lusten är minimal) och jag står i kö på biblioteket till Brinn mig en sol. Resten av titlarna lockar föga och även om man aldrig ska säga aldrig så är de i alla fall inte högprioriterade.

Enligt O undrar om det är någon bok vi saknar på listan över nominerade men där blir jag svaret tyvärr svaret skyldig. Jag har dålig koll på utgivningsår och jag läser nog mer sådant som ligger utanför ramarna för vad som tas med i den här typen av listor, även om jag verkligen tyckte om en av de tre prisvinnarna jag har läst (När kräftorna sjunger).

Helgfrågan – besvikelser

Nu är det lördag morgon och lugnet lägger sig så sakta. Yngsta dottern ska på golfkurs idag och hennes ömme fader står för skjutsen dit. Far och dotter delar samma okunskap om tidshållning så det var ett himla liv här på slutet när de plötsligt kom på vad klockan var. Det där är för mig helt obegripligt men det är sådana de är. Jag håller mig undan, det går liksom inte att styra upp två stycken likadana.

I Helgfrågan den här veckan ställer Mia en intressant fråga som jag själv funderar mycket på när det är relevant; Nämn någon hypad bok du läst som inte levde upp till förväntningarna. Ibland infrias förväntningarna med råge och ibland blir det platt fall. Här är några exempel för min del:

Ferrantesviten. Jag läste alla böcker i serien i förhoppningen om att det där aha-ögonblicket skulle komma även för mig men det gjorde det aldrig. Jag tyckte inte att böckerna var dåliga och det är kul att ha läst dem just på grund av att de då var så väldigt omskrivna men de var inte för mig.

Ett öga rött. Jag klarade inte av varken språket eller upplägget. Jag slutade läsa efter en fjärdedel för den här tyckte jag var riktigt dålig.

Egenmäktigt förfarande. En bok som absolut inte var dåligt skriven men innehållet… Nej, den funkade inte heller.

Det här var några exempel, det finns fler men det det är ju trist att bara tänka negativa tankar denna morgon. Som motpol kan jag nämna att jag var halvsugen på att läsa Samlade verk och Där kräftorna sjunger just på grund av att de var så omskrivna och så hyllade men när det gäller dem så kan jag bara stämma in i hyllningskören så jag är inte ett helt hopplöst fall.

Bonusfrågan är en samvetsfråga i dessa dagar… Hur går det med din trädgård/balkong? Tackar som frågar, den har det jättebra, den får frodas precis som den vill. Med andra ord så har vi inte gjort något i trädgården än, ingen av oss har haft lust till detta. Eller nu ljuger jag, min man har faktiskt skurit ner både äppel- och körsbärsträd lite grand men det var pga att äppelgrenen gjorde att det knappt gick att hissa flaggan och körsbärsträdets grenar blockerade bildörren. Men kan kan säga att det blommar fint i rabatten på södersidan av huset ändå, halleluja för lökväxter som sköter sig själva.

Fem en fredag

Den här stackars lilla bloggen får verkligen inte många inlägg nuförtiden. Jag tänker på en massa inlägg jag vill skriva men det kommer liksom inte längre än så. Nåväl, frågorna hos Elisamatilda gör i alla fall att det inte blir helt tomt här.

Vad gör du sällan på måndagar? Måndagar är vår stora aktivitetsdag här hemma, även om det är lite lugnare nu när skidorna är slut för säsongen, vilket gör att det är ytterst sällan jag äter en middag i lugn och ro just dessa dagar.

Vad händer ofta på tisdagar? Sedan den nya yogastudion öppnade upp här i vårt område så går jag ofta på yinyoga på tisdagarna. Det passar perfekt med yoga på tisdagarna eftersom både måndag och onsdag bjuder på ganska tuff löpning i träningsschemat.

Om du ska ha ”Lill-lördag”, vad gör du en onsdag? Jag älskar ordet lill-lördag. Normalt sett passerar denna dag revy ganska snabbt den också men just den här veckan blev det faktiskt en lill-lördag med extra allt. Vi hade lyckats få bord på nyöppnade Brasserie Astoria och det var i sanning en fantastisk upplevelse. Maten var otroligt god och vinerna likaså.

Vad är det bästa med torsdagar? Hm… att det är dagen innan fredag? Eller pannkakorna?

Hur ser dagens fredag ut? Jag tränade i morse och tackade vädergudarna för att det snöblandade regnet från igår nu dragit vidare. Det var dock ganska kallt, även om vi fick upp värmen rätt snabbt. Sen jobb, jobb, jobb fram till fyra ungefär. Då tänker jag stänga ner för dagen och gå på yoga som avrundning på den här veckan. Ikväll blir det middag här hemma och efter det kanske lite TV och sedan marsch i säng.

Den omskrivna trappen på Brasserie Astoria

Fem en fredag – konsumtion

Äntligen fredag igen. Trodde aldrig den här dagen skulle komma… Frågorna hos Elisamatilda handlar idag om konsumtion och det passar väl bra i dessa skatteåterbäringstider.

1. Vad för ”onödigt” skulle du köpa om du hade obegränsade resurser? Det beror väl på vad man räknar som nödvändigt antar jag men jag skulle köpa en bil som bara var min. Och den skulle vara pastellfärgad.

2. Vad skulle du inte köpa för alla pengar i världen? En båt. Varje dag när jag går förbi en småbåtshamn här hemma så är jag så glad för att vi inte har en båt.

3. Konsumerar du någonting mer än vad du tror andra gör? Jämfört med de flesta (utanför bokbloggarkretsar) så konsumerar jag en hel del böcker. Men det känns som en nyttig konsumtion tycker jag.

4. Vad är något du sällan lägger pengar på? Kläder. Jag avskyr att shoppa. När jag väl gör det blir det desto dyrare eftersom det då oftast handlar om att ersätta en hel garderob. Men som sagt, det är sällan det sker.

5. Finns det något du köper till andra, men aldrig till dig själv? Njae, det skulle vara kläder till barnen då, de behöver ju konstant nya grejer.

Inte min båt…

Fem en fredag

Lördag morgon på ett hotell i Järvsö. Jag bestämde mig för att dela upp hemresan från fjällen eftersom jag vet med mig att jag är tröttare än vanligt just nu och då kändes 60 mil efter en bättre skiddag onödigt långt. Så nu ligger jag och Lillan här i väntan på att frukosten ska öppna. Hon sover gott och jag hör rumsgrannen snarka på andra sidan väggen och jag tänker på hur skönt det ändå är att bo i hus utan att ha grannar precis inpå.

Fem en fredag hos Elisamatilda handlar om knopp och kropp, ämnen som blir extra aktuella just så här års tycker jag. Jag som alltid föredragit höst framför vår har på senare tid ändå försiktigt börja tycka mer och mer om denna ljusare årstid även om den kan stressa livet ut en med allt som den innebär.

  • Hur känns det i kroppen den här veckan? Knät som jag kände av förra veckan känns bättre efter en kur med Voltaren och löpvila men resten av kroppen känns omotiverat trött och tung.
  • Vad gör du för att träna knoppen? Inget specifikt, jag tycker jag får mer än tillräcklig stimulans bara genom att överleva jobb och övrig vardag.
  • Vilken typ av aktivitet gör en dålig dag till det bättre? Att få sova mitt på dagen. Eller ett träningspass. Eller en skogspromenad med hunden. Eller ett glas champagne. Det beror på vilket sätt dagen är dålig.
  • Vad är vardagslyx för dig? Att kunna ta en promenad ner till havet med hunden mitt på dagen. Det händer alltför sällan att jag har den tiden men när jag väl gör det är det väldigt skönt.
  • Hur känns det i sinnet om våren? Det är lite blandat. Men jag tycker mer om våren nu än när jag var yngre.
Från Pixabay

Från en utmaning till en annan

Igår stängde Påskläsutmaningen och i morgon börjar en rörelseutmaning på jobbet. 10 000 steg per dag under 49 dagar. Det här blir superbra för mig. Stegen är inte ett problem de dagar jag tränar, dvs fyra av veckans dagar men det är värre de övriga tre. Eftersom all vardagsmotion försvann i mars förra året så MÅSTE jag nu komma igång med att röra mig även dessa tre dagar i veckan. Det är ju så himla lätt att säga att man ska gå en promenad på morgonen, eller på lunchen eller varför inte efter jobbet men det är oerhört mycket svårare att faktiskt få det att hända. ”Riktig” träning är inga problem för den är schemalagd och blir av men de där promenaderna… Jag har lite strul med ett knä och med mitt bäcken så att träna alla veckans dagar är inte aktuellt för då kommer skadorna som ett brev på posten, men nu har jag tänkt att jag ska få till också lite skonsammare aktiviteter – typ promenader (jag vågar inte hoppas på att simhallarna ska öppna upp under denna sjuveckorsperiod, det hade annars varit ett bra alternativ).

Eftersom allt blir lite roligare när man dokumenterar det så kommer de närmaste sju veckorna att bjuda på en blandning av bok- och träningsinlägg. Omväxling förnöjer som det heter.

Hunden kommer i alla fall att bli överlycklig 🙂

Min promenadkompis (och springkompis också förstås)

Påskläsutmaningen 2021 – slutrapport

Då är påskhelgen tyvärr slut för i år och därmed stängdes också Påskläsutmaningen vid midnatt i natt. Med andra ord är det dags att summera vad jag har läst under den här helgen:

  • Stöld av Ann-Heléne Laestadius – 437 sidor
  • Är det verkligen stjärnor av Barbro Lindgren – 101 sidor
  • De kommer att drunka i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru – 300 sidor
  • Dead to the world av Charlaine Harris – 180 sidor
  • Bergtagen av Camilla sten – 200 sidor (lyssnat och hann 55% av boken så det borde motsvara 55% av antalet sidor tänker jag)

Summa summarum blir det här 1218 sidor! Förvisso bara lättlästa böcker och svenska sådana (ok, bortsett från vampyrerna då men likväl lättläst) vilket var ett eget krav den här gången. LIndgrens bok var dessutom ganska liten till formatet så det rymdes inte så mycket text på varje sidan. Men, men, det fanns inget i regelverket som talade emot detta och jag är otroligt nöjd, jag vet inte när jag läste så fokuserat senast.

Tack Mia för en bra ordnad utmaning!

#paskut21

Augustspaning

Jag har en spaning när det gäller min läsning av augustprisvinnare (den där utmaningen som sker på obestämd tid och utan krav på prestation). Det finns tre årtal från vilka jag har läst både vinnaren av det skönlitterära priset och vinnaren av bästa fackbok; 2005, 2013 och 2017. Det som är intressant är att om jag har älskat den ena så har jag avskytt den andra. Är inte det ganska skumt?

2005 var det Monika Fagerlunds Den amerikanska flickan som jag verkligen inte tyckte om och knappt kunde ta mig igenom samtidigt som Lena Einhorns Ninas resa var helt fantastiskt bra och gick rakt in i hjärtat. 2013 var det samma sak med Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande som är bland det sämsta jag läst medan Bea Uusmas Expeditionen fick mig att vilja åka till Nordpolen och se allting med mina egna ögon och den är fortfarande en av mina största läsupplevelser. Till sist 2017, året då det blev det omvända förhållandet. Johannes Anyurus De kommer att drunkna i sina mödrars tårar läste jag precis ut och det känns som ganska bortkastade timmar medan jag regelbundet i tankarna återvänder till mästerverket Ett jävla solsken av Fatima Bremmer.

Det kan vara så att 2020 är året som vänder den här trenden. Samlade verk älskade jag och även om jag inte älskar Herrarna satte oss hit så tycker jag att det är en väldigt bra och intressant bok. Tur. Det hade kunnat bli ett visst motstånd att ge mig i kast med prisvinnare jag hittills inte läst men där jag tyckt om deras ”systervinnare” för året.

Men ändå lite intressant att ett års prisvinnare kan fungera så fundamentalt olika på mig som läsare tycker jag.