Just nu är det ytterst få saker som går på räls om man säger så. Då får man glädja sig åt att sista delen av Lockwood & Co finns att klicka hem samt att Operan sätter upp Dracula.
Även om det inte är att jämföra med ljuset i någon tunnel så är det i alla fall en liten klick balsam för denna höstsjäl.
I veckans helgfråga undrar Mia vilken författare skulle ni vilja träffa på bokmässan och varför?
Jag har aldrig varit på bokmässan och har heller inga planer på att ta mig dit. Vore förvisso jätteroligt men det är ju så mycket annat hela tiden. Däremot har jag en kollega som ska dit och signera böcker! Hade ingen aning om att hon skriver förrän hon berättade det på fredagsfikat igår. Så jag är nu lovad ett signerat exemplar av boken.
Vilken bok längtar ni efter i höst som inte ännu kommit ut?
Jag har ingen koll på bokutgivningen men undrar när Mantels sista bok om Cromwell kommer ut. Någon som vet?
Jag har läst en del men det är ju ytterst få, om ens några, omdömen som kommer i pränt på bloggen. Nåväl, i stället för att gräma mig över det jag inte har gjort väljer jag nu att skriva om den senast lästa boken vilket råkar vara I djupt vatten av Paula Hawkins.
Boken handlar om kvinnliga dödsfall, både nutida och historiska, som har skett i floden som rinner igenom det lilla samhället. Sist ut är Nel som lämnar efter sig en dotter samt en syster som hon inte haft kontakt med på många år men som nu återvänder för att ta hand om systerdottern.
Hawkings första bok, Kvinna på tåg, lyssnade jag på och det tyckte jag var lite svårt med tanke på alla hopp mellan personer och tidpunkter. Jag kan väl inte påstå att det är mindre hoppade i den här boken, men det är onekligen lättare att följa i text. Även här är det jagform i alla kapitel och det är en väldans massa människor som ska få komma till tals, så många att jag saknar en personförteckning i början (tänk GoT och Ferrante).
Historien rullas upp allteftersom och jag tycker att det är en bra grundhistoria även om jag gärna hade velat läsa mer om de historiska fallen och den hade kunnat vara bättre om den vore skriven på ett annat sätt, och sannolikt ännu bättre om det varit en helt annan författare. Nu blir det tunt, ytligt och rörigt och det är svårt att få en relation till personerna. Men slutet är bra, det tycker jag. En bra twist.
När vi fortfarande hade stugan nere i Skåne så laddade jag alltid inför läsning på höstlovet – i sängen där i stugan var min absoluta favoritläsplats nämligen. Nu när vi inte har den kvar så har jag lite grand tappat den specifika höstläsningslusten. Men hur det nu är så vill Johanna att vi skriver om topp fem höstkänsla så jag gör ett försök:
Hur dum får man bli…? Men vad gör man inte för sitt älskade barn?
Så underbart med alla dessa höstblomster!
Vattnet bubblar i dessa glascylidrar. Tyvärr fick man bara fota på behörigt avstånd men ni fattar principen 😉
