Helgfråga och jerka – vad jag läser just nu


Igår kom sommaren till Stockholm. Det var första dagen jag gick i bara kavaj till jobbet, utan vare sig jacka eller sjal. Stort! Just nu är det mulen himmel utanför sovrumsfönstret men jag hoppas innerligt att det blir sol idag igen, mina gröngråvita albylben behöver sooooool. Varmt verkar det bli i alla fall. 

Idag har vi tre fotbollsmatcher och Stockholms brantaste (Hammarbybacken) på schemat. Äldsta ska springa och min man är också sugen. Själv är jag anmäld men träningssvacka under våren + nu förkyld = jag står över i år. Det kommer fler chanser (ett pass i egna slalombacken igår gav dock mersmak ;)). Däremot tänker jag nog träna nu på förmiddagen. På plan mark. 

Men först ska jag svara på helgfrågan hos Mia och när det nu visar sig att samma fråga återfinns även hos Annika så kör vi väl båda i samma inlägg. 

Mia undrar vilken är din sämsta läsmånad och varför tror du det är så?

När jag såg frågan så kollade jag mina listor över lästa böcker för de senaste fyra åren. Visst finns det vissa månader då jag har läst mindre än vanligt under alla åren men gemensamt för dessa år är att jag läser minst i maj. Behöver inte vara raketforskare för att kunna klura ut varför:

  • Ljusare kvällar, senare sänggående, somnar momentant = ingen lästid
  • Maj är alltid en hysterisk månad både på jobb och med barnen, blir alldeles matt, somnar momentant = ingen lästid

Sen lägger Mia in en bonusfråga och det är den som återfinns även hos Annika, vad läser du just nu? 

Jag lyssnar på Snö och aska, bok 6 i Diana Gabaldons serie om Jamie och Claire. Underbara ljudböcker, kanske t om de bästa. I fast form läser jag Elly Griffiths The Chalk Pit, också mycket bra. 

Nej, nu börjar det bli dags att masa mig ur sängen och iväg till bageriet för att köpa lite färskt bröd till frukost. 

Ha en härlig lördag allesammans!

Locke & Key II

Det är nog gott och väl ett år sedan jag läste första delen av Locke & Key, en serieroman i sex delar av Joe Hill, och nu kändes tiden mogen att ta mig an del två. Något säger mig att det kanske inte är optimalt att vänta så här länge mellan delarna, jag minns brottstycken från första delen och jag minns att jag tyckte den var otäck (och har förklarat för mina barn att den är barnförbjuden, serieformatet till trots) men jag minns inte riktigt handlingen inser jag och det drar ner den här lite grand.

Boken är väldigt otäck och jag har lite mycket svårt för allt dödandet.

Konceptet med nycklar som har olika egenskaper är dock bra tycker jag.

Men dödandet.

Och ondskan.

Nja, jag är faktiskt rätt tveksam till om jag fortsätter den här serien. Inte för att den på något sätt är dålig egentligen men för att den helt enkelt inte passar mig. Trots det får den ett rätt bra betyg just på grund av att den berör mig så mycket.

  • Betyg: 4/6
  • Utmaningar: Kaosutmaningen #15

Idag, i grava förkylningsdimmor, jag har börjat läsa The Chalk Pit av Elly Griffths. Mycket lovande. Kan rekommenderas varmt trots att jag bara kommit en fjärdedel in i boken. Den här läser man fort, jag återkommer under veckan med ett utlåtande om den håller hela vägen igenom. Om jag inte dör förkylningsdöden först förstås, vilket just nu inte känns helt otroligt.

Helgfrågan – min helg

Mia bjuder inte bara på en utan fyra frågor den här helgen. Sånt gillar jag. 

Vad äter ni? Tja, så långt har vi inte kommit i planeringen. Idag jobbar min man hemma så han får stå för matinspirationen och inköpen till kvällen. Sannolikheten är hög att det kommer att grillas något någon gång under helgen. Jag vill dessutom gärna testa auberginerullarna som Bokstunder tipsade om i sitt helginlägg

Vad läser ni? Elly Griffiths senaste ligger och väntar på ICA så den tänker jag påbörja i morgon. Ikväll blir det till att läsa ut Joe Hills Locke & Key II om jag orkar innan jag somnar. Det var länge sedan jag läste del I men den var otäck (nackdel med serieböcker är ju att man får en väldigt explicit bild på näthinnan) och den här visar förstås tendenser på att vara lika läskig den. 

Vad ska ni titta på film/tv-serie, eurovision eller bio? Tja, nu har vi ju barn så Eurovision är snudd på ofrånkomligt. Men den går så sent och brukar vara så långtråkig att de tidigare år somnat ifrån rätt fort. Fast inte lika fort som jag :). Ikväll kan det, om jag kan hålla mig vaken, bli ett avsnitt Penny Dreadful. 

Vad smaskar ni på? Lördag bjuder alltid på lite lördagsgodis och sen gillar jag att äta glass framför TVn. 

Trevlig helg allesammans!

Drick värmen ur min hand

I tisdags var det dags för sista träffen med NKs Litterära Sällskap för den här omgången. Dels var det väldigt mycket på jobbet (och då tenderar ju tiden att springa iväg utan att man märker det) och dels var det tågkö in till Centralen så jag blev lite sen och var inte med från början i diskussionerna. Men vin fick jag och det är ju en stor del av behållningen!

Drick värmen ur min hand är skriven av Bengt Ohlsson vars Gregorius jag älskade och som fick mig att läsa flera ”avknoppningsböcker” från Doktor Glas. Så det var med rätt höga förväntningar jag gav mig i kast med denna. Som jag skrev tidigare så var planeringen även inför denna träff hyfsat bristfällig men det gjorde faktiskt ingenting eftersom boken var otroligt lättläst, både språk-, handlings- och layoutmässigt. Boken handlar om Martin som jobbar ihop med polisen och hans roll är att vara med vid tillslag mot bordeller i Stockholm och sedan vara kontakt/samtalsperson till männen som åker fast, även om han helst skulle vilja skriva teatermanus men där han har insett sina begränsningar. Han är förtjust i en av de kvinnliga poliserna medan livet på hemmaplan med fru och tonårsdotter mest går på tomgång. Dessutom har han en vän, Viggo, som är högt uppsatt politiker och som han både ser upp till och avundas.

Saker jag inte riktigt förstår:

  1. Varför stoppa in Martin i denna yrkesroll? Ja, den för honom samman med hunden Rulle (och helt plötsligt blir Martin lycklig, eller i fall fall mindre olycklig) men det sammanförandet borde ha kunnat ske även om han jobbat på bank, varit konsult eller jobbat i affär. Det är ju en rätt specifik yrkesroll och jag hade nog behövt se mer av den för att förstå varför Ohlsson valde just detta jobb till Martin.
  2. Varför tror Martin att Viggo skulle anställa Martins fru? Och varför tycker han att det är så konstigt att detta inte sker? För mig är vänner vänner och kontakter kontakter. Jag skulle tycka det vore jättekonstigt om någon av våra vänner på höga positioner skulle börja erbjuda mig eller maken jobb.
  3. Varför blir tonårsdottern arg när Rulle kommer in i deras liv? Visst, Martin har inte frågat familjen innan han tar med sig hunden in i deras liv, men jag vet bara att min egen dotter skulle ge precis vad som helst för en hund och det känns inte helt trovärdigt med dotterns agerande.
  4. Hur står frun ut?

Boken i sig tycker jag på ett sätt är rätt intetsägande men det var intressant att lyssna på alla diskussioner i tisdags. Tyvärr bidrog jag inte i någon större utsträckning själv men det är en lisa för själen att komma från en superstressig dag och sjunka ner i en stol med ett glas vin och lyssna på bokprat :).

  • Betyg: 3/6

PS Litet extra plus för titeln, den är fin tycker jag. DS

The Story of the Lost Child

Det var ett tag sedan, någon gång i mars, som jag läste ut den fjärde och sista delen i serien om Elena och Lila av Elena Ferrante. Jag har inte varit en stor fan av de första tre böckerna men någonting fick mig ändå att fortsätta läsa. Mycket tror jag faktiskt att det berodde på haussen omkring böckerna och det faktum att det ändå vore kul att ha läst alla fyra delarna i denna omskrivna serie. Och lite lite hoppades jag på att jag skulle få någon slags aha-upplevelse och börja älska dem lika mycket som så många andra gör.

I denna sista bok blir kvinnorna äldre, barnen större och männen, ja männen är som männen har varit sedan seriens första bok. Samma mönster, samma destruktivitet hos båda kvinnorna och samma konstiga maktbalans dem emellan.

Jag kommer inte att skriva något om handlingen eftersom jag vet att många av er väntar på den svenska utgåvan som kommer ut nu under försommaren men generellt tycker jag att boken ändå avslutar serien på ett bra sätt och ja, det blir någon slags förståelse för varför Lila försvinner. Men någon aha-känsla uppstår inte och för egen del är jag rätt glad över att serien nu är slut.

Njut alla ni som älskar serien, jag tror inte ni blir besvikna på den sista delen.

  • Betyg: 3/6
  • Utmaning: Kaosutmaningen #17

Det här med planering…

Hur, jag upprepar HUR, är det möjligt att misslyckas så med min läsplanering? Nästa vecka är det dags för sista träffen med NKs litterära sällskap (fortsätter i höst, rekommenderas varmt) på tisdagskvällen och för min vanliga bokklubb på onsdagen. Vi ska läsa Drick värmen ur min hand av Bengt Ohlsson till på tisdag och Det nionde brevet av Catrin Ormestad till på onsdag. 

Det här har jag vetat om länge men ändå har jag bara läst 20 sidor i Ormestads bok. Dessutom borde jag väl egentligen börja med Ohlsson eftersom tisdag kommer före onsdag. Håhå jaja, vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur den här litterära knipan. Men jag ska nog börja med att läsa dem i rätt ordning, dvs börja med Ohlsson i alla fall. Dessutom verkar den mer snabbläst. Här kan jag dock ha helt fel i mitt antagande eftersom jag hittills bara spanat in typsnittet i boken. 

Har ni läst någon av dessa? 

Veckans jerka – pinsamt

Varför vakna 04:43 en lördag? Känner mig inte alls sugen på att gå upp utan svarar på Annikas jerka istället. Med lite tur kan jag sedan somna om. 

Berätta om det pinsammaste (så pass att skämskudden åker fram bara du tänker på det)/roligaste/tråkigaste/etc. du någonsin har läst. Kort sagt, beskriv något som är känslomässigt memorerbart.

Jag vet inte om jag direkt skulle kalla det ”känslomässigt memorerbart” men jag lyssnar på Diana Gabaldons bokserie om Claire och Jamie Frasier och deras kärlekshistoria. Det är bra underhållning på många sätt och gör pendlingen uthärdlig men åh, vad trött jag är på att få deras passionerade sexliv redovisat gång på gång och det är så hopplöst pinsamt beskrivet. Gabaldon har helt missat det här med less is more. Just nu lyssnar jag på Snö och aska, del 1 och jag tycker bara det blir värre och värre. Med en vanlig bok i handen kan man ju enkelt hoppa över men att spola fram och tillbaka (pga att man upptäcker att man spolat fram för långt) tar ibland längre tid än att lyssna igenom stycket. Så jag lyssnar vidare och hoppas på att inte alltför mycket ljud tränger ut till mina medpassagerare.