154: I rörelse (184/365)

Slänggunga i full rörelse. Jag står på tryggt avstånd. 

Annonser

Veckans topplista – rekommenderas ej!

img_4550

Jag missade helt Veckans topplista hos Johanna förra veckan men jag tar igen det nu! Det är ofta mest fokus på det positiva, böcker som vi gillar och placerar högt på olika typer av listor. Men idag är det dags att plocka fram surkarten i oss alla och lista vilka böcker vi inte gillat hittills i år. Besvikelser, de som inte hållit måttet, eller som direkt bör avrådas ifrån.

Här kommer min lista, utan inbördes ordning:

  1. Under det rosa täcket av Nina Bjork. Väldigt seg och kändes väldigt daterad.
  2. I djupt vatten av Paula Hawkings. Hoppar mellan för många människor, för tunn story.
  3. Mothering Sunday av Graham Swift. Aldrig har så mycket skrivits om spermafläckade lakan.
  4. X: Den sista platsen av John Ajvide Lindqvist. Saknar hans gamla böcker, det här är bara obegripligt och ganska dåligt.
  5. Top Dogg av Jens Lapidus. För mycket, för tunt, för dåligt.

Så där ja, lite renande att skriva av sig årets bottennapp :).

 

 

Ditt liv och mitt

För två veckor sedan var det återigen träff med NKs litterära sällskap men jag hann helt enkelt inte. Det var jobbsaker som bara måste bli klara och att sätta mig och jobba hemma sent på kvällen efter träffen kändes föga lockande. Så kan det bli ibland. Lite dumt bara att det blev just den här boken som blev lidande. Nu har jag härdat ut med både Top Dogg och I djupt vatten och när det äntligen blev dags för en bra bok, ja då kom vardagslivet emellan. För bra är den verkligen, denna bok av Majgull Axelsson.

Vi får följa Märit som på väg med tåg mot Norrköping och sin och tvillingbroderns födelsedag väljer att hoppa av tåget i Lund för att uppsöka sin lillebror Lars grav. Lars som blev placerad på Vipeholm, ett mentalsjukhus, och som aldrig kom därifrån. Hela boken är en uppgörelse med den tid som hanterade psykiskt sjuka på ett sätt som idag känns oerhört främmande men det är ändå en tid som inte alls ligger långt bakom oss. Ganska skrämmande faktiskt. Ganska skrämmande är förresten fel ord, oerhört skrämmande passar bättre.

Det är inte bara Lars placering på Vipeholm som kommer fram när Märit ser tillbaka på sin barndom och sin ungdom, även relationerna till hennes morföräldrar, far, bror och barndomens bästa väninna gås igenom på ett naket och föga smickrande sätt och jag måste beundra henne för att hon ändå tog sig igenom allting och lyckades komma ut som en lycklig (minus samvetet för Lars) och framgångsrik kvinna på andra sidan, hon lät sig inte dras ner i bitterhet och förutfattade meningar. Märit har förvisso en röst, hennes döda syster (de skulle ha varit trillingar, men systern dog innan/vid födseln) som hon tror flyttade i hennes medvetande vid dödsögonblicket och på så vis lever vidare. Det här kan säkert tolkas som att även Märit bär på vissa sjukdomsdrag men jag läser det snarare som att jag som läsare får följa hennes inre monolog och tycker att den är rätt underhållande.

På ett sätt kommer Märit till ett avslut med många av de spöken som förföljer henne men som den människa hon är så kommer hon förstås alltid att bära med sig det som hände. Jag skulle ändå vilja tro att hon går stärkt ur den sista konfrontationen och att hon efter allt som hänt under de dagar så boken utspelar sig faktiskt kommer att välja att fokusera enbart på det positiva i hennes tillvaro och att hon låter det förflutna vila framöver.

Jag har läst annat av Majgull Axelsson tidigare och tyckt om hennes böcker men den här var ännu bättre. Inte minst att få läsa en bok där språket behandlas så väl och läsningen bara flyter fram, det händer tyvärr inte vid varje lästillfälle.

  • Betyg: 6/6
  • Utmaningar: Kaosutmaningen #16: En bok du tycker att alla borde läsa. Det är sällan jag tycker att ”alla borde läsa” men den här är viktig. Dels för att väcka tankar kring hur vi hanterar psykiskt sjuka och funktionshindrade (se bara på allt stöd som regeringen vill dra in) och dels hur män behandlar kvinnor (tänk #metoo…)

Helgfrågan – helg!

Tack och lov för helg, det har varit en intensiv vecka. Maken har varit i Finland två dagar och jag har varit sjuk två kvällar. Men nu är det lördag och jag njuter till fullo! Dags att svara på Helgfrågan hos Mia.

Vad läser du nu?

The Empty Grave av Jonathan Stroud. Sista boken i serien om Lockwood & Co och den är mycket bra hittills. Jag lyssnar på Kommissarien och tystnaden av Nesser. Den fyller ut tomrummet i väntan på fler böcker om Jamie & Claire (lång väntan till 14/12). 

Vad ska du göra i helgen?

Tja, det vanliga. Gympa för Lillan i morgon bitti och träna själv samtidigt. Hämta Sonen från scouthajk medan maken och tjejerna är på ett programmeringsevent. Middag hos kompisar på lördag kväll. På söndag morgon simning för de två yngsta och på söndag kväll konståkning för Lillan. Rätt skönt faktiskt, inga avancerade saker. Vi ligger lite efter med tvätten efter en tuff vecka så det behöver vi också åtgärda. Kanske sova en stund på söndag eftermiddag?