Midsommarfrågor

Det är midsommaraftons morgon och jag har precis ätit frukost och läst tidningen i solen i trädgården. Det är bara jag som är vaken i familjen än så länge och det är alltid en lyx med ensamfrukost tycker jag. Elisamatilda lade ut fredagsfrågorna med temat midsommar så jag passar på att svara på dem medan lugnet fortfarande råder här hemma.

  1. Hur spenderar du midsommar i år? Med samma vänner som vanligt. Jag tror att vi har firat ihop i runt 20 år nu och det är en synnerligen trevlig tradition.
  2. Vad kommer finnas på ditt lunchbord? Sill och potatis samt köttbullar och prinskorv till barnen som ännu inte äter sill. Knäckebröd och öl. Och snaps till den som vill ha. (Samma snapsflaska från år till år, den tar aldrig slut = ganska modest intag i sällskapet.)
  3. Kommer du dansa runt en midsommarstång? Nej. Kanske går vi dock och tittar på midsommarfirandet där vi är.
  4. Har du någon midsommartradition? Se ovan. Och efter lunchen dricker vi kaffe och när vi går över till sen eftermiddag blir det bubbel och vi avslutar därefter dagen med grillmiddag. Sen åker vi hem, från villaförorten norr om stan till vår egen söder om stan. Kan inte bli enklare och trevligare.
  5. Vad gör du denna midsommar du inte gjorde förra året? Firar utan min äldsta dotter. Hon och den jämnåriga äldsta dottern i den andra familjen firar på Gotland. Där firade vi midsommar ihop när tjejerna var små – och nu är de där själva (om än ihop med vuxet sällskap i form av mostern till den andra tjejen i deras hus där nere). Så i år blir vi bara fyra vuxna och fyra barn. Så få har vi inte varit sedan året innan våra yngsta kom. Dessutom jobbar min väninna på dagen idag så vi blir bara tre vuxna över lunchen.

Nu ska jag gå in och hämta mig en kopp kaffe och inta det i skuggan medan jag läser senaste boken om allas vår favoritarkeolog Ruth. Det är redan brännande hett i solen. Med andra ord blir det en midsommar utan dunjacka med i packningen, DET är inte helt vanligt.

Årets första smultron!

Midsommarläsning

Idag har vi halvdag på mitt jobb och jag tänker inte jobba en minut längre än just halva dagen. Efter lunch väntar så 3,5 dagars midsommarledighet och de dagarna tänker jag njuta av till fullo. Jag har ytterligare två veckor kvar att jobba innan semester sedan och även om de nog blir ganska lugna på ett sätt så är det ändå en del som ska bli klart innan jag går.

För den kommande helgen har jag följande planer:

  1. Städa huset (idag)
  2. Fira midsommar med vänner (fredag)
  3. Läsa på altanen om vädret tillåter (lördag)
  4. Fylla 50 år (söndag)

#1 och #2 kräver liksom inte så mycket planering, både städning och firande följer sedvanlig mall för dessa aktiviteter. #4 har jag överlåtit åt min man att planera för. Då återstår #3 som ju kan ta vilken vändning som helst egentligen. Den här helgen kommer jag att äntligen släppa alla dessa biblioteksböcker med kort lånetid, nu ska jag ta tag i den där sommarläsningen som jag har sett fram emot. Först ut blir senaste boken om Ruth, The Locked Room. Den är nog rätt snabbläst och näst på tur tänker jag mig Christies Mordet i prästgården.

Mycket att se fram emot med andra ord (ok, inte städningen per se men ett städat hus är aldrig fel) men först ska de där jobbtimmarna nu betas av.

Den nionde kretsen

Den här fick jag också tips om via Instagram, från feelbadbibliotikaren (och även den här har sedan synts här och var i flödena efter det så det är bevisligen inte bara jag som tar till mig tips via sociala media och sedan tipsar vidare). Den nionde kretsen av Victoria Larm utspelar sig i Stockholm under 1930-talet och den ekonomiska kraschen går som en chockvåg genom landet och genomsyrar hela boken och påverkar samtliga personer i den här i historien. Boken inleds rafflande med konkurs, stor fest, hot om en katastrof och slutar med en helt annan tragedi som är det som startar hela händelsekedjan.

Jag måste säga att jag gillade första delen bäst, sen tappade jag intresset lite. För mycket osunt, för mycket våld i olika former. Det känns som om Larm hämtat inspiration från 1793/1794 (jag har inte läst 1795 än men antar att den fortsätter på samma linje) och det är sånt jag inte uppskattar att läsa om. Kapitlen är korta vilket ibland är bra men här blev det nästan lite hackigt istället för att skapa en känsla av ett flöde.

Storyn är ok, personerna är väl trovärdiga och för rätt läsare är nog den här jättebra men den faller mig inte riktigt i smaken. Därmed inte sagt att jag avråder från den, det är en bra skriven bok men bara inte för mig.

  • Betyg: 3/6

Natten. Sömnen. Döden. Och stjärnorna.

Det här såg jag först tips om på Instagram hos Den läsande kaninen och därefter har den poppat upp lite här och var i mina flöden. Min vana trogen kastade jag mig på reserveraknappen på bibblan och jag får väl erkänna att jag blev lite matt när jag hämtade ut den och den var på över 800 sidor. Med Oates kan ju 800 sidor vara en fröjd likaväl som en utdragen och långsam upplevelse, jag tycker att hon är extremt ojämn. Men eftersom jag inte visste varåt det skulle barka den här gången var det bara att kasta mig in i boken och bilda mig en uppfattning om det hela.

Boken handlar om en familj där fadern dör (det sker väldigt tidigt i boken + avslöjas också i baksidestexten så ingen spoiler här) och vad som sedan händer med änkan och de fem vuxna barnen. Jag har ju precis förlorat min mamma så det var från ett eget perspektiv intressant att se vad, om något, som jag kunde relatera till i mitt eget sorgearbete. Men det är bara att inse att ibland går det inte riktigt att jämföra sig med litterära personer. Den jag kände mest gemensamt med är faktiskt änkan och hur hon utvecklas efter makens död. Barnens reaktioner var mig helt främmande.

Bokens fem vuxna barn har samtliga något som skaver i deras privatliv och det är fascinerande hur mycket som, i alla fall i fiktionen, kan knytas till en förälder. Ärligt talat har jag lite svårt att se hur detta skulle kunna ske på riktigt och i den omfattning som det handlar om här men det är förstås ont om män med motsvarande makt över sin familj i min egen bekantskapskrets så jag har inget att jämföra med. Hur som, barnens problemområden eskalerar när pappan går bort och mitt i alltihop försöker de få sin mamma att fortsätta leva som hon gjorde medan maken levde, ett tydligt inrutat och roll-/könsdefinierat liv.

Det är onekligen ett intressant familjeporträtt som Oates målar upp här och det är så fascinerande att läsa om vilka olika vägar barnen och änkan tar. En del kan man ana sig till tidigt, annat dyker upp och överraskar en som läsare. Mest älskar jag hur änkan till slut blir sin egen individ. Jag tror att boken hade varit knepig om den varit svensk men nu är den ju inte det utan det är bara att ge sig hän bland amerikanska hemmafruar, förväntningar och tabun.

De 800 sidorna bara glider förbi, det här är en av hennes magnifika böcker. En ren och skär läsningsnjutning som jag hoppas att fler tar sig tid för nu till sommaren när tiden kanske finns.

  • Betyg: 6/6

Fem en fredag

En helg som inleddes med en lugn och skön fredag, bjöd på en rolig 50-årsfest i barndomsstaden och en avslappnad söndag går mot sitt slut. Innan jag sätter på potatisen inför kvällens middag passar jag på att svara på frågorna hos Elisamatilda.

  1. Äter du hellre pinnglass eller mjukglass? Omöjligt att välja. Jag älskar glass, det är min stora ät-passion här i livet.
  2. Väljer du en fysisk bok eller ljudbok? Det beror på då båda fyller sin funktion. Men om jag var tvungen att välja en att hålla mig till under lång tid så skulle jag välja den fysiska formen.
  3. Vara för kall på vintern eller för varm på sommaren? Jag älskar ju kalla vintrar men jag hatar att frysa. Att vara för varm är inte heller skönt men det är ju oftast snabbt övergående i det här landet så jag är nog hellre för varm än kall.
  4. Bada i pool eller hänga på strand? Nja… jag gillar varken att ligga på en strand eller vid en pool egentligen. Men måste jag välja blir det strand (men då hellre klippor).
  5. Vakna till solsken eller somna till regn? Solsken! När det regnar ligger jag bara och oroar mig för att det ska regna in, bli översvämning i källaren etc – det är inte det minsta rofyllt. Men sover jag i någon annans hus är det superhärligt att somna till regnljudet, då behöver jag inte oroa mig.

Bokmärken eller hundöron? Eller hur ska jag bota mitt osunda bokinflödesbeteende?

Jag tänkte skriva ett inlägg som svar på Helgfrågan hos Mia; Hur är det med dig, använder du bokmärken eller gör du hundöron? men det känns inte som den mest trängade frågan i mitt bokliv just nu. Svaret på helgfrågan är i alla fall att ja, jag gör hundöron i mina egna pocketböcker men använder bokmärken för inbundna böcker samt lånade böcker.

Den andra frågan i rubriken är mer kritisk. Jag har beställt mer böcker på bibblan än jag kommer ihåg (selektiv minnesförlust?) så nu plingar det till i mobilen titt som tätt med meddelanden om att jag kan hämta mina reservationer, och jag klickade idag hem tre nya böcker. Det jag verkligen, verkligen borde koncentrera mig på att tillföra i mitt liv är i stället sommarkläder, något jag lider akut brist på (bokstavligt talat, inte bara att ”jag har ingenting att ha på mig”). Jag måste ta tag i mina prioriteringar, de kan inte längre bara basera sig på lustfyllda utsvävningar bland bokhyllorna utan jag måste bita i det sura äpplet och masa mig in i en provhytt också.

I morgon är det fredag och skolavslutning för alla mina barn. Jag fuskjobbar lite och är med på en avslutning på morgonen och sen firar vi tillsammans på eftermiddagen. Det blir ett bra avslut på veckan.

För övrigt räknar jag ner dagarna till semestern. Det är nu 18,5 arbetsdagar kvar. Det bör jag överleva.

Science fiction? Science fiction!

Om någon hade sagt åt mig att jag skulle sträckaläsa tre sci fi-böcker som till 95% består av dialog hade jag nog undrat hur det stod till med personen i fråga. Sci fi? Dialog? Men jodå, visst har jag sträckläst och visst har jag haft otroligt roligt under tiden.

Jag köpte Sylvain Neuvels trilogi på rean i vintras, alla tre delarna för 150 kr vilket kändes som ett fynd. Jag vet faktiskt inte vad det var som fick mig att köpa dem men det ringde en svag klocka långt bak i minnet om att jag läst något om dem tidigare. Och 150 kr är ju inte en jätteinvestering om det skulle visa sig vara ett sämre köp. Böckerna har sedan legat i bokhyllan men för någon vecka sen var det dags att börja läsa den första, Sovande jättar och sedan läste jag Gudarna vaknar och Bara människor av bara farten.

Det här är roligt, det är hisnande, det speglar (tyvärr) ytterst aktuella världshändelser, det är ett annorlunda upplägg och det är otroligt bra. Robotar från yttre rymden, hemliga organisationer, personer man aldrig får kläm på vilka de är, lite kärlek och ganska mycket spänning. Jag har stäckläst hela trilogin och det har varit så roligt. Nu har jag sagt till mina barn att de kan läsa de här böckerna under sommaren och mina två yngsta samsas nu om första delen (som bäddat för bråk men det har aldrig hindrat dem förr…).

Dialogupplägget är i form av ”förhör”, samtal och inspelningar och varvas med några brev och dagboksanteckningar. Jag är fascinerad av hur han har fått det att hålla genom så många sidor utan att läsaren tappar intresset men det är korta kapitel och det händer något hela tiden vilket gör det till en äkta bladvändare. Mitt i allt detta finns ett allvar som när boken skrevs nog var fiktion men som i ljuset av det som händer idag ses som ytterst möjligt (minus de där robotarna från yttre rymden då, men man vet ju aldrig).

Ett hett sommartips för lata dagar i solen/skuggan!

  • Betyg: 5/6 (för upplägg, underhållning och ren läsglädje)
  • Utmaning: Kaosutmaningen (#18 om resor)

Sommarläsning 2022

I morgon är det den 1 juni och min årliga sommarläsning tar därmed vid. Jag letade upp sommarläsningslistan från 2021 och insåg att flertalet av böckerna på listan fortfarande är olästa. Inte för att det spelar någon som helst roll men det är alltid lite intressant hur lusten ändras på kort tid. I sommar har jag ingen ”borde-läsa”-bok alls på listan, det här årets lista är helt och hållet helt opretentiös. Om böckerna sedan blir lästa eller inte är en helt annan fråga.

Something to hide, Elizabeth George – den är säkert ohemult lång och jag blir säkert lite besviken men jag kan inte låta bli att läsa allt i den här serien

The cutting season, M W Craven – jag gillar tidigare böcker i serien så jag har höga förväntningar på den här även om det ”bara” är en kort historia på 144 sidor.

The locked room, Elly Griffiths – att inte läsa senaste boken om Ruth är otänkbart.

Where the drowned girls go, Seanan McGuire – jag är så glad att den här briljanta serien fortsätter!

Foster, Claire Keegan – eftersom jag tror att jag har hittat en ny favoritförfattare efter att ha läst Det tredje ljuset och Små ting som dessa så köpte jag köpte första bästa titel av henne i bokhandeln.

Hela livet, Anders Rosengren – för att få lite nya vinklar på livet och måendet.

Mordet i prästgården, Agatha Christie – det är så länge sedan jag läste något av henne och jag älskar det här nya omslaget.

Den som dödade helvetets änglar, Jan Guillou – jag slukade serien om Hamilton på den tiden då det begav sig så det är smått omöjligt att inte läsa den här (enligt samma logik som den kring George ovan).

Döda lejon, Mick Herron – första boken var bra och tv-serien likaså så det finns inget som talar emot den här andra boken i serien.

Sarek, Ulf Kvensler – för att vi bodde grannar inne i stan tidigare.

Sju av nio böcker ingår på ett eller annat sätt i en serie vilket inte alls var något jag tänkte på när jag skrev listan. Men det bådar gott, då vet jag att de borde vara läsvärda. Jag har ju också min pågående TBR-hög (och en strid ström av böcker från bibblan) att förhålla mig till men det är ett separat spår. Det här är njutningsböcker, införskaffade just för att läsas i sommar.

Sommaren är lång, det finns bara möjligheter!

Dit du går, följer jag

Efter vår förra bokklubbsträff var jag nästan på väg att begära utträde, jag tycker vi läser det ena konstigare än det andra och även om det är bra att vidga sina litterära vyer så kändes det just där och då som om det fick räcka. Således var jag extremt icke-sugen på att läsa Lina Nordquists bok Dit du går, följer jag men jag tänkte också att det var lika bra att läsa den på en gång, dra av plåstret snabbt liksom. Dessutom var det ett korttidslån på bibblan så det var bara att sätta igång.

Den började tveksamt (precis som jag misstänkt) men sen, sen tog den sig. Det här med låga förväntningar har ju även tidigare visat sig vara den allra bästa kryddan… Nordquist har lyckats skapa en så hjärtskärande skildring av en familj att jag inte kunde lägga boken ifrån mig. Det är så mycket elände och så mycket som inte alls slutar lyckligt men det finns en värme i boken som jag aldrig hade kunnat föreställa mig.

Boken utspelar sig dels vid förra sekelskiftet och dels på 70-talet (?) men scenen är densamma, det torp som Unni, Armod och Roar kommer till som flyktingar från Norge. Roar, som var ett barn då, är gammal i den mer nutida delen av romanen och till slut väver Nordquist ihop de båda berättelserna (eller om det är en enda) på ett remarkabelt sätt. Jag tycker själv bäst om delen från början av 1900-talet, den senare tycker jag är lite svårare att följa och kan inte relatera till personerna på samma sätt som i den äldre delen, eller i alla fall inte till Kåra som är huvudpersonen.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen; tack gode Gud för att jag är född i den tid jag är (de pågående omvärldskriserna till trots). Sverige var ett helt annat land för drygt 100 år sedan och det är fascinerande att läsa om och tänka på hur mycket som har hänt på denna väldigt korta tid. Det här berörs inte alls i boken men det går inte att bortse ifrån när man läser.

Jag har ännu inte läst någon annan bok som är nominerad till Årets bok i år men ska ta mig an Ulf Kvenslers Sarek snart. Jag har dock svårt att tro att den kan toppa den här så min röst går till Lina Nordquist!

  • Betyg: 5/6

Läser man ljudböcker?

Den här helgen har varit den bästa på länge! Nu återstår en dag av den och idag får nog lite tråkgöra stå på dagordningen, typ att lite snabbt städa av huset. Sen är det ju Mors dag också, det ska bli spännande att se om/hur jag blir uppvaktad. Jag har extremt låga förväntningar efter år av erfarenhet om man säger så… Innan jag går vidare med dagen svarar jag på Mias Helgfråga: Läser man när man lyssnar på ljudböcker?

Nja, det skulle jag inte vilja säga. Man lyssnar på en uppläsning medan man läser en text. Men i båda fallen tar man ju till sig en text som någon har skrivit ner. För mig funkar båda formaten men jag tycker att det är två helt olika upplevelser. Vissa böcker kommer mycket bättre till sin rätt i ljudformat medan jag tycker att böcker med ett vacker/intensivt/speciellt språk aldrig kan nå ända fram på annat sätt än via klassiskt textformat.