Djävulen i den vita staden

Den här boken är jag 99% säker på att jag fick rekommenderad av en manlig kollega men jag kan för mitt liv inte komma på vem det var och det stör mig lite. Nåväl, förr eller senare kanske jag kommer på det. Personen i fråga sålde in boken med att den handlade om en seriemördare i Chicago som härjade samtidigt som världsutställningen pågick där 1893. Och det gör den ju, t om titeln anspelar på Dr Holmes och hans sjuka skrämmande livsverk men det är inte det som boken egentligen handlar om.

Dr Holmes beskrivs som USAs första seriemördare (vilket knappast kan vara fallet, sjuka människor bör ha funnits tidigare än så) och det är ett bra porträtt som ges av denne man. Han härjar i staden under flera år och såvitt jag förstår har man inte kunnat fastställa exakt hur många han dödade. Han beskrivs som oerhört älskvärd och charmerande, en man som fick både unga kvinnor och fordringsägare att låta sig duperas totalt. Att det tog så lång tid innan han ens blev misstänkt för åtminstone några av alla försvinnanden i Chicago under denna tid förklaras till viss del genom det organiserade kaos som rådde i hela staden i samband med världsutställningen och dess förberedelser.

Det är beskrivningen av all historia kring just denna som är bokens stora behållning tycker jag. Jag får erkänna att jag inte ens visste att det varit en världsutställning i Chicago innan jag lyssnade på den här boken. Vi får följa processen som leder fram till valet av Chicago som platsen för utställningen och ta del av ett förvånansvärt digert material kring hur alla turer gick kring tillstånd, byggtekniker, problem i mängder, och inte minst den lätta paniken i att försöka överträffa Eiffels torn i Paris.

Jag lyssnade på boken. Hade jag istället läst den tror jag att jag bara skummat igenom delarna om Dr Holmes för den stora behållningen är beskrivningen av en stad som kämpade för sin utställning och av det som sen hände med både stad och eldsjälarna när den stängde igen. Jag kan absolut tänka mig att läsa fler böcker av Erik Larson.

  • Betyg: 4/6

Helgfrågan

Sommaren fortsätter hos Mia, och förstås hos alla oss andra också. Vad läser du nu?

Jag läser de här två:

Jag gillade Borelius förra bok (lästes förra sommaren) och den här är minst lika bra. Många nyttiga tankar som passar bra att smälta långsamt så här på semestern. Boyne är en ny bekantskap för mig, min tidigare chef har tipsat om den flera gånger och i tisdags slog jag till när maken behövde en bok till pga var ”ta 4 betala för 3” i bokhandeln. Har kommit ca 100 sidor och den är bra än så länge.

Bonusfråga: Vad hittar ni på, semester eller ej? Jag har en väl slapp vecka bakom mig. Nästa år ska vi inte göra samma misstag, då åker jag och barnen någonstans medan maken jobbar klart. Att bara hänga hemma blir alldeles för trist. Men nu har vi en tur till Skåne framför oss, åker i morgon. Det blir mycket bra med miljöombyte.

Om man är i Stockholm kan jag varmt rekommendera Snö och deras glass (Odengatan). Såååå gott!

Nu ska jag ut och springa en sväng. Är så icke-sugen så det liknar ingenting men jag har bestämt mig för att springa varje dag på semestern så det är bara att bita ihop.

Ha en trevlig kväll!

Tisdagstrion: Boktips från hängmattan

Någon hängmatta har jag inte men jag har läst massor både i sängen på kvällarna och ute på altanen på dagarna. Har haft tur och ha hamnat i ett stim av bra böcker som jag kan rekommendera. Det här är tre bra böcker som jag läst/ lyssnat på nu under juli:

  • Djävulen i den vita staden av Erik Larson handlar om världsutställningen i Chicago parallellt med den hemske seriemördare som härjade under samma tid
    Agathe av Anne Cathrine Bomann. En fin och tänkvärd liten bok om hur vi reagerar när vår tillvaro hotas av förändring
    The Stone Circle av Elly Griffiths är den senaste boken om Ruth och jag läste ut den i natt.

Fler tips från hängmattan hittar du hos Ugglan och boken.

Innan väggen

Jag har följt Anna Voltaires blogg under lång tid och jag tycker den är fantastiskt bra. Visst, jag har bara tre barn (+ hund) och vi jobbar inte skift på samma sätt som Anna och hennes man gör men jag känner igen mig i så mycket av hennes vardag.

Anna har kommit ut med två böcker som handlar om utbrändhet och Innan väggen är den första. Den är skriven lite grand som en lärobok fast med underbart humoristiska exempel och en sällsynt tydlig verklighetsförankring. Det är inte så att jag lär mig någonting nytt i boken egentligen men det slår mig hur jag kan pricka av sak efter sak som hon skriver om. Vilket kanske inte är så bra…

Jag tror att många av oss som lever med familj, heltidsjobb, timmar av pendling och i bästa fall någon form av fritidssyssla på toppen känner igen sig i de beskrivningar som finns i boken. På något sätt lever vi med en lightvariant av utbrändheten men för de flesta (antar jag) håller den sig där och slår inte ut i full blom.

Boken var en ögonöppnare för mig. Det är tydligt hur pass nära den där gränsen jag lever. Än så länge är jag på rätt sida av den men det gäller att hålla lite koll på sig själv eftersom jag inte tror man på förhand kan veta var den går. Efter att ha läst boken känns det än viktigare att efter en mentalt jobbig vår försöka hitta en balans nu under sommaren.

Sova + läsa + träna + vara ute + äta bra + tillbringa kvalitetstid med familjen är, utan inbördes ordning, mina sex mål för sommaren och jag ska baske mig se till att uppfylla dem allihop, helst varje dag.

Down among the sticks and bones

Jag går rakt på sak. Den här boken är fantastisk!

Första boken i serien, Every heart a doorway, utspelas på en internatskola för barn som återkommit till vår värld efter att ha spenderat tid i någon annan värld, som barnen i Narnia eller Alice. Barn som helt enkelt har svårt att återgå till ett vanligt liv och där de flesta av barnen letar efter en möjlighet att komma tillbaka till den parallella värld där de levt under en tid.

När jag läste den boken förstod jag inte helt och fullt denna längtan men efter att ha läst Down among the sticks and bones har poletten trillat ner. Här får vi följa Jill och Jack som uppfostrats oerhört strikt av sina biologiska föräldrar men när de hamnar i The Moors får de bli de personer de egentligen är.

The Moors är långt ifrån något rosaskimrade fantasiland, det är ett mörkt ställe med monster och grymhet. Men det är också ett ställe där tvillingarna ställs inför sina sanna jag, där de lär sig att älska och där de lär sig om gruvliga konsekvenser. Jill och Jack är med i första boken också och nu när jag läst den här tänker jag läsa om första delen för att ha mer bakgrund till det som händer där.

McGuire har ett underbart språk. Det är lättläst samtidigt som det gäller att läsa allting för att inte missa någon tråd eller vändning. Boken innehåller också ett fåtal svartvita illustrationer som jag tycker fångar stämningen så perfekt.

Enda minuset är att boken är så kort. Den hade gärna fått vara dubbelt så lång så att jag hade kunnat njuta av den ännu längre. Som tur är finns det två böcker till i serien och jag ska plocka på mig en i taget när jag åker in till stan framöver.

  • Betyg: 6/6

Tack till Fiktiviteter som rekommenderade den här serien från början!

Helgfrågan

Det är dags för sommarvarianten av Helgfrågan, en perfekt svårighetsgrad för semestertrötta hjärnor.

Vi verkar ha sämst väder i hela Sverige. Regn och grått. Jag skulle kunna städa i källaren en dag som denna. Eller rensa ur en garderob eller två. Men nej, det lockar föga. Lockar gör däremot den här boken som jag köpte i går och nu suger i mig varenda mening av.

I övrigt har jag tränat (ganska så jobbiga backintervaller) och varit på massage (himmelsk ayurvedabehandling), spelat spel med Lillan och hennes kompis och nu tänker jag fortsätta med boken.

Semesterdag #2 levererar på alla fronter utom vädermässigt. Vilket väl ändå får räknas som ett rätt ok utfall.