Det här blev en konstig vecka av någon anledning. I måndags var det första dagen tillbaka efter semestern och det är per definition något av en uppstartsdag. Jag jobbade på och tränade med min PT på eftermiddagen och sen hade den dagen gått. Tisdag var en helt normal dag på kontoret. Normal för mig, onormal för andra då vi har börjat säga upp folk och alla får besked den här veckan. Jag är otroligt glad över att få behålla jobbet. Jag struntar i några procents lönehöjning hit eller dit, det blir ändå inget kvar efter skatt, det viktiga är att behålla nuvarande inkomst. Dagen avrundades med yinyoga med snöstorm yrandes utanför fönstret.
Onsdagen gled förbi i snökaosets tecken. Rörigt ute, mysigt inne. Min man är inkallad den här veckan så det var bara jag och barnen hemma. Två av dem hade distansundervisning, den tredje kunde inte ta sig till skolan då alla bussar var inställda. Vi åt frukost, lunch, eftermiddagsfika och middag ihop här i vår snöisolering och det blev den mysigaste dagen på länge. Sen blev det plötsligt torsdag och veckan är nästan slut. Stress, stress, stress men också en besynnerlig oförmåga att koncentrera mig och få något gjort. Men jag låter hjärnan vara, jobbet finns kvar i morgon när hjärnan förhoppningsvis är på ett mer produktivt och samarbetsvilligt humör. Dagens bedrift får bli att skriva klart ett PM som ska in för min kurs jag läser samt ta mig till gymmet senare ikväll. Om inte PM:et tar knäcken på mig vill säga.
Läsningsmässigt har det gått sådär den här veckan. Mia undrar hur vår läsmiljö ser ut och den är det inget fel på, den är sig lik. Jag läser bara i sängen innan jag ska sova. Tyst och lugnt och skönt. Igår hade vi eldat hela eftermiddagen så det var så pass tempererat i vårt sovrum att det gick att läsa utan att frysa om händerna men likväl kom jag bara ett par sidor. Kanske var det den ovana kvällsvärmen och de rena lakanen som fick mig att somna gott snabbare än vanligt.
Bild från Pixabay