Nya författare som fastnat

Den här veckan ställer Mia en intressant fråga i Helgfrågan; Hur är det med nya författare, någon du fastnat för? Jag har själv funderat en del på det här, hur ofta träffar jag på nya författare som jag verkligen vill läsa mer av och inte bara nöjer mig med att konstatera att jag tyckte om både bok och författare för att sen gå vidare till nästa utan att blicka tillbaka.

Ska jag vara alldeles ärlig så är det ganska så sällan jag blir förälskad i någon ny. Författare alltså. Men det sker oftare än jag blir förälskad i en ny man, och det får man vara tacksam för – åt båda hållen. Om jag tittar på de nya författare som jag läste under 2022 så är det några som jag redan har läst flera av, en som jag vet att jag kommer att hitta tillbaka till inom kort och en som kanske kvalificerar in:

Mick Herron och böckerna om Slough House

Deborah Harkness och Discovery of Witches-serien där jag har uppföljaren som ligger och väntar bredvid sängen.

Amos Fowles, jag lyssnade på på Lincoln Highway och har Artighetsreglerna i lyssna-listan

Claire Keegan läste jag och vill gärna läsa mer av men jag inser också att det kan komma att dröja eftersom jag egentligen inte är så mycket för novell/kortroman-formatet, hur mycket jag än älskade framför allt Små ting som dessa.

Kentukis

Det här mina vänner är en väldigt, väldigt intressant bok. Den nya trenden är att antingen köpa ett litet gosedjur på hjul som följer med dig dit du går och ser och hör allting du gör, eller att vara ett litet gosedjur på hjul som följer efter en för dig vilt främmande person någonstans i världen. Du väljer alltså om du vill iaktta eller bli iakttagen men du kan inte välja vem du har på andra sidan. Det här blir en megasuccé och naturligtvis finns det personer som tjänar pengar på att vara gosedjur och sedan sälja kontrollen av dessa vidare när man vet vilken slags miljö djuret hamnat i.

Vi får följa både dem som har köpt en kentuki och de som sitter vid sin skärm och ser allting ur den kamera som finns i kentuisarna och gemensamt för de allra flesta är att de vill kommunicera med ”den andre” på något sätt. Vissa löser det genom att visa upp en lapp med telefonnummer eller emailadress, andra ritar upp alfabetet på golvet så kentukin kan flytta sig mellan bokstäverna och på så vis bilda ord. Det finns människor som använder detta för egna förbjudna begär men det finns också människor som botar sin ensamhet, ”det här är det närmaste jag kommer att ha en egen dotter” som en av iakttagarna uttrycker sig, och Samanta Schweblin balanserar fint här, det slår inte över åt något håll.

En del av dessa relationer får vi följa under en längre tid, hos andra blir det kortare nerslag men jag tycker att det här är en otroligt spännande bok. Jag ser framför mig att det här mycket väl skulle kunna bli verklighet. Många skulle avstå på grund av säkerhets-/integritetsaspekten men jag kan tänka mig att minst lika många skulle nappa för att råda bot på ensamhet eller av ren nyfikenhet på andra. Jag kan faktiskt också förstå lockelsen med en liten kentuki, den är ju ändå levande om än i andra hand och bör således kunna vara ett sällskap den också (men själv föredrar jag en alldeles vanlig hund).

• Betyg: 5/6
• Utmaning: Jorden runt på 100 böcker (Argentina)

Kortrecensioner januari I

Jag är inne i ett läs-flow utan like just nu. Det hänger med all sannolikhet ihop med förkylningen och att jag tillbringar all ledig tid liggandes med en bok, jag orkar inte göra så mycket mer. Här kommer några kortrecensioner av en del av det jag har läst hittills under januari och inte tidigare skrivit om.

Er tredje man, Denise Rudberg. En mellanbok i serien tycker jag, de tidigare delarna var bättre. Och jag förstår aldrig varför författare alltid måste se till att få med en våldtäkt (ingen spoiler, den sker redan på första sidorna). Männen är väldigt platta i den här serien, de onda är jätteonda, de goda är jättegoda. Kvinnorna är mycket mer nyanserat beskrivna.

• Betyg: 3/6

The Butcher Bird, S D Sykes. Nja. Jag hamnade i ett läsvakuum efter att ha läst klart häxtrilogin av Deborah Harkness så jag tog till en bok om medeltida England i förhoppning om att den skulle vara bra. Men som sagt: nja… Inte dålig men det finns mycket som är bättre.

• Betyg: 3/6

The Final Girl Support Club, Grady Hendrix. Jag gillade hans The Southern Book Club’s Guide to Slaying Vampires så förväntningarna på den här var höga. Temat är minst sagt udda får jag dock säga. Boken handlar om de tjejer som överlever en attack från mördare à la Scream – och som sedan skapar varumärken och filmer utifrån händelserna. Alla dessa tjejer behöver, förstås, terapi och möts i en sluten grupp som en mördare helt iskallt börjar slå till emot med intentionen att ta död på samtliga av dessa överlevare. Inte fullt lika bra som bokklubben och dess vampyrer men helt klart en underhållande bok.

• Betyg: 4/6

Vem dödade min far, Edouard Louis. Aningens mindre deprimerande än Göra sig kvitt Eddy Bellegueule och med en intressant politisk vinkling. Det är lätt att dra in små bidrag när man själv sitter högt om i samhällshierarkin och har gott om pengar. Men vad gör det för folk utan jobb, utan utbildning och utan hopp om framtiden? Verkligen värd att läsa och reflektera över.

• Betyg: 5/6

The lonely hearts hotel

För ett tag sedan tipsade feelbadbibliotikarien om Heather O’Neill på instagram och jag lånade hem den här från biblioteket. Som med så många andra böcker i min senaste biblioteksskörd så var det återigen en bok som gav mig något annat än jag förväntat mig, en fascinerande trend just nu. Boken är som en blandning av Annie (musikalen) och The Midnight Circus – med en touch av amerikansk maffiafilm som krydda.

Vi får följa Rose och Pierrot från deras födelse, via uppväxten på ett barnhem och vidare ut i vuxenlivet. Det är charmigt, sorgligt och underbart med ett lätt magiskt skimmer (men ingen fantasy, ingen magisk realism – så om du inte gillar sånt kan du lugnt läsa den här). Deras personligheter både kompletterar och förstärker varandra och det är fint att följa dem, både ihop och på egen hand. De blir vuxna under depressionen på 30-talet vilket präglar deras liv och mitt i all den bedrövelsen slås jag av behovet av underhållningsvärlden under en sån tid. Det är ju som nu, nu behöver vi också något som roar och livar upp när världen ser ut som den gör. Jag vill inte skriva så mycket mer, det är en bok som behöver upplevas och jag kan varmt rekommendera den.

Den här hade kunnat få en 6:a i betyg men den är aningens för lång. Det finns 100 sidor i mitten som jag hade klarat mig lika bra utan. Nu ska jag se om jag kan få tag på nästa bok av henne, jag vill gärna läsa mer nämligen.

• Betyg: 5/6
• Utmaning: Kaosutmaningen #23, Jorden runt på 100 böcker (Kanada)

En liten bok om konsten att dö

Adjö, Herr Muffin är en av de allra sorgligaste böcker jag någonsin läst, jag gråter floder varje gång. När jag skulle läsa Ulf Nilssons bok om sin egen väg mot döden visste jag inte hur jag skulle hantera det. Han gick bort i samma cancer som min syster, hon fick sex månader, Ulf fick tio veckor. Det oundvikliga slutet hade de dock gemensamt.

Det är med glasögonen hos en sörjande syster som jag börjar läsa Ulfs rader och det väcker så många tankar. Väldigt snart läser jag sedan istället texten som mamma och fru, från en familj där både min mamma och min syster nyligen gått bort i cancer och då blir tankarna andra.

Obeskrivligt svårt att tänka de där tankarna.

Men om jag skulle drabbas jag också, då önskar jag att jag kan se på det som Ulf.

Tack Ulf för en bok som behövs.

Tisdagstrion: systrar

Det är ju lite roligt att slumpen faller sig så att jag har i stort sett samma titel på två inlägg på rad, en av titlarna i dagens tisdagstrio är med andra ord självskriven.

Systrar av Daisy Johnsson. En syskonroman som visar sig vara något helt annat än vad jag hade förväntat mig.

The lonely hearts hotel av Heather O’Neill. Rose och Pierrot träffas på ett barnhem som drivs av nunnor. Nunnor i litteraturen är sällan genomgoda men jag störs på hur långt det ändå får gå. Fast jag misstänker att det kommer en hämnd senare i boken, jag är precis i början ännu.

Målarens döttrar av Anna-Karin Palm. De här kvinnorna är inte systrar egentligen men titeln plus hur deras öden ändå korsas gör att den får hänga med i den här trion ändå.

Fler syster-böcker hittar du hos Ugglan och Boken.

Systrar

Eftersom jag bevisligen reserverat en massa böcker under min förkylningsdimma den här veckan så var det bara att börja läsa igår kväll och då börja med de böcker med kort lånetid. Först ut var Systrar av Daisy Johnson som Den läsande kaninen tipsat om för ett tag sedan och som jag sedan dess sett poppa upp lite här och där i mina flöden.

Jag hade förväntat mig en relationsroman och det fick jag väl också till viss del men jag fick så mycket mer än så. Boken handlar om två systrar, July och September, och om något som hänt på deras skola och hur de, tillsammans med sin mamma, hanterar detta något. Det här är en bok som jag faktiskt inte vill skriva så mycket mer om när det gäller handlingen för det kan förta läsningen. Det är en kort, intensiv och väldigt överraskande roman och ju mindre man vet om den från början desto bättre blir den tror jag.

Med det sagt kan jag rekommendera den å det varmaste. Det som drar ner betyget lite är att jag inte riktigt tycker om någon av karaktärerna men det kanske ni andra gör så låt inte det påverka er utan läs den!

• Betyg: 4/6
• Utmaningar: Kaosutmaningen #4

Om att läsa om böcker

Är man sjuk och har bomull i hjärnan finns det bara en slags läsning som lockar och det är omläsningen. Den funkar förstås utmärkt annars också men gamla favoriter är som en snuttefilt för en snorig läsare. De här författarna/böckerna är sådana som jag är återkommer till, ibland väldigt många gånger.

Stephen King. Alla hans böcker kan läsas om. Kanske kan man till och med säga att de bör läsas om för det är inte alls säkert att man uppfattat alla korsreferenser mellan böckerna och karaktärerna första gången. Kanske var det inte ens möjligt att se dem första gången eftersom de kan röra vid böcker och karaktärer som kommit ut senare.

Anna-Karin Palm. De här böckerna är ljuvliga rent språkligt. Jag fick en gång höra av en kollega som flyttat till Sverige som medelålders att svenskan är ett rätt torftigt språk. Han man bara läst en genomsnittlig svensk deckare så kan jag hålla med men läser man Palm är det en språklig njutning och det är en fröjd att läsa henne om och om igen.

Cromwell. Mantels trilogi har bokstavligt talat allt. Jag har hittills bara läst den två gånger men fler blir det garanterat.

Harry Potter. När man talar om trollen 😊. Jag är i skrivande stund inne på omläsning nio eller tio (?) av serien. Det finns absolut ingenting som jag inte älskar med de här böckerna.

Den hemliga historien. En omläsning jag var rädd att göra för tänk om den inte skulle hålla. Men jodå, den höll, med råge. Dessutom lyssnade jag på den med Tartt som inläsare och det gav en extra dimension.

Bo Balderson. Alltid den serie jag återvänder till för att få skratta. Jag tycker att han är briljant.

Omläsningarna är som att återse gamla vänner. Livet vore inte detsamma om man bara träffade nya bekanta hela tiden, tryggheten ligger i de gamla relationerna som alltid finns kvar – i och utanför bokhyllan.

Fler svar på Helgfrågan Läser du om böcker? Ge gärna ett exempel hittar du hos Mia.

Böcker jag inte hann med

I år tänker jag bli bättre på att vara med i tisdagstrion. Tisdagar är inte min favoritdag så jag brukar mest fokusera på att bli av med dem så fort som möjligt, men nu ska jag skärpa till mig och göra något kul även denna veckodag, t ex genom att svara på Tisdagstrion hos Ugglan & Boken.

Böcker jag inte hann med under 2022.

Det var förstås en massa böcker men de här tre har jag hemma i bokhyllan och vill väldigt gärna läsa (klart).

Vi dödar Stella av Marlen Haushofer. Jag började, gillade och slutade halvvägs. Mycket oklart varför men jag misstänker att det var för att jag läste den i vardagsrummet. Vardagagsrumsböcker lämnas oftare än sängböcker.

Den underjordiska solen av Andrea Lundgren. Den här är också påbörjad upptäckte jag igår när jag tog upp den. Tydligen har jag läst 50 sidor men jag minns ingenting av dem så det är bara att börja om. Inte heller den här var bevisligen en sängbok, den här stackaren läste jag i arbetsrummet och där blev den liggande på ett litet bord bredvid läsfåtöljen.

Odödlighetens elixir av Gabi Gleichmann står fortfarande orörd i hyllan, inte en rad är läst ännu. Den får flytta upp till sängen direkt när det är dags så inte den också överges.

Just nu

Jag gör som Fiktiviter, och dagarnagår med flera och listar vad jag gör just nu.

Just nu:

… läser jag The Final Girl Support Club av Grady Hendrix. Jag behövde något icke-misärigt efter de senaste böckerna och jag har gillat det jag tidigare har läst av honom.

… ser jag på TV-serien The Discovery of Witches ihop med min yngsta dotter. Det är rysligt underhållande och nästan lika bra som böckerna.

… lyssnar jag på Skriften i vattnet av John Ajvide Lindqvist. Helt ok och underhållande, främst tack vare bakgrunden med Millenuim tror jag, annars hade den nog fallit ganska platt. Men jag är glad att det här inte blev en Salander-deckare, jag gillar inte dem.

… längtar jag efter något antar jag men faktum är att jag för ovanlighetens skull känner att jag är helt nöjd med där jag är. Men ge det till måndag och jag kommer då att säga att jag längtar till sportlovet och nästa semester.