“På sista tiden hade hon inte haft någon aptit. Hon hade ingen lust att lägga fler ägg. Hennes hjärta blev alldeles ihåligt varje gång bondens fru tog hennes ägg. Den stolthet hon kände när hon hade värpt ett ägg förbyttes i sorg. Efter ett helt år på det här viset var hon utmattad. Hon kunde inte så mycket som röra vid sina egna ägg, inte ens med yttersta fotspetsen. Och hon hade ingen aning om vad som hände med dem efter att bondens fru hade burit ut dem ur hönshuset i sin korg.”
Värphönan Knopp sitter i hönshuset i en bur och värper ägg, hon är en värphöna. Genom en glipa i dörren ser hon ut på gårdsplanen där gårdens tupp och hans höna spatserar omkring ihop med sina kycklingar och Knopp drömmer om att själv få vara där ute, ihop med sina kycklingar. Hon har ingen aning om att de ägg hon lägger inte innehåller något liv. Knopp äter mindre och mindre och slutar lägga ägg men en dag kommer ändå ett sista:
”[Bonden] plockade upp hennes ägg. Så snart hans fingrar rörde vid det, gav det vika, och tunna rynkor spred sig över dess yta. Knopp blev chockad. Hon visste att det var litet och fult, men hon hade aldrig kunnat föreställa sig att det skulle vara mjukt. Skalet hade inte ens hårdnat klart! Bonden rynkade pannan.
Knopp kände hur hennes hjärta slets itu. Den sorg hon upplevde varje gång hennes ägg plockades bort var ingenting jämfört med det hon kände nu. Gråten stockade sig i halsen; hela hennes kropp stelnade. Den stackaren kom ut utan skal. Bonden kastade ut det mjuka ägget på gårdsplanen; Knopp stålsatte sig och knep ihop ögonen. Ägget gick sönder utan ett ljud. Den gamla hunden lunkade fram och slickade i sig det. För första gången i Knopps liv strömmade tårarna fritt ur hennes ögon. Jag vägrar lägga ett enda ägg till! Aldrig mer!”
Där börjar den, Knopps resa mot frihet.
Det här är en stor liten bok om vänskap och om frihet. Och samtidigt en bok om samhällsstrukturer, slaveri, mobbing, utanförskap och allt annat mörkt som finns i världen. Men mest en bok om kärlek, den stora kärleken till något som är större än livet självt.
Hönan som drömde om att flyga av Sun-Mi Hwang. Kan vara det bästa jag kommer att läsa i år. Skriver inte mer än så för den är för vacker att skriva om, den måste upplevas.
- Betyg: 6/6
- Utmaningar: Jorden runt V, Kaosutmaningen #30
Tant Augustas tekopp 
Jag tyckte om den, men blev inte lika förtjust som du blev även om jag uppskattade stora delar av budskapet. Kul att en kan tycka så olika 🙂
Jag tyckte den var otroligt bra. Så sorglig och så vacker. Ville bara krama mina egna barn hela tiden och tala om för dem att välden ändå är vacker och att det finns så mycket kärlek. Ibland tror jag att de tycker jag tar mina böcker på lite för stort allvar 😉
Jag tyckte mycket om den här, så fin! 🙂
Jag tyckte den berörde på så många plan och ur så många olika vinklar. Ville bara gråta ibland och gå och krama mina egna barn.
Pingback: Hönan som drömde om att flyga av Sun-Mi Hwang - C.R.M. Nilsson