Fem dagar

De här senaste veckorna har jag funderat på hur jag reagerar på stress. När det var som värst med dödsfall och sjukdom i familjen så åt jag mängder av mat och kände mig aldrig riktigt mätt. Nu när det är en typ av stress som är prestationsbaserad så har jag tappat aptiten helt. Det här sistnämnda känner jag igen från hur det var på mitt gamla jobb så det är inget nytt under solen men det är jätteintressant hur min kropp svarar på olika varianter på stress.

Gemensamt för båda typerna är dock att jag blir trött och vill sova bort oron. Vilken funkar om det är stress som jag inte rår på men som verkligen inte ökar den produktivitet som de facto skulle kunna råda bot på den prestationsbaserade…

Att träna och vara ute i naturen funkar också på den första sorten men spär snarast på den sistnämnda.

Om fem dagar är jag klar med skolan för den här terminen. Om fem dagar kommer jag att vara en våt pöl. Om fem dagar kan jag börja bukandas igen och vara som folk.

Fem dagar.