En underjordisk dagbok

Dostojevskij är en författare jag aldrig tagit till mig. Jag tragglade länge med Brott och straff i min ungdom tills jag gav upp, hoppade över x antal hundra sidor och gick direkt på slutet och efter det fick han ingen andra chans här hemma. En författare som jag däremot älskar är Håkan Nesser och eftersom jag anser att han bäst avnjutes som ljudbok lyssnade jag förstås även på hans senaste, En främling knackar på din dörr, där Reine Brynolfsson är en av uppläsarna. Då även han är en favorit så kollade jag upp vilka andra böcker han läst in och det var då En underjordisk dagbok dök upp (och ja, det är samma bok som Anteckningar från källarhålet, den titel jag var bekant med sedan tidigare). Jag var fortfarande tveksam men Kaosutmaningen kräver sin klassiker så jag gav boken ett försök.

Många kringelkrokar med andra ord men den här gången fann vi varandra, jag och Fjodor – tack vare Reine. För det ska erkännas på en gång, jag hade med all sannolikhet aldrig orkat läsa den här heller men Brynolfsson läser så bra och historien växer undan för undan. I början kändes den helt slumpmässig och utan riktning men sen började jag förstå huvudkaraktären och då blev det riktigt bra. Det är ett sorgligt och ensamt liv som målas upp men flera gånger vill jag ruska om honom – hur beklaglig man än må vara så är det fel att slå mot de svagare, något han själv gör men sedan lider av när något gör mot honom.

Jag vet inte om det skrivs sådana här böcker idag. De är långsamma och man måste tänka och de är inte alls enkla och publikfriande. Jag tror vi blir otåligare och otåligare i vår konsumtion av all slags media och underhållning, inklusive litteratur, så att en sådan här bok skulle få genomslag idag har jag svårt att se. Men jag fick mersmak och kommer nu att testa något mer av Dostojevskij, sannolikt i ljudboksformat. Jag kommer inte att börja med 30 timmar Brott och straff men vem vet, kanske även den tiden kommer så småningom.

3 tankar om “En underjordisk dagbok

    • Det är rätt fascinerande hur olika böckerna kan bli beroende på om man lyssnar eller läser. Den jag började lyssna på efter Dostojevskij insåg jag snabbt gjorde sig mycket bättre i tryckt form så den lade jag ner redan efter 10 minuter då jag inte orkade lyssna längre.

  1. Låter som något för mig. Vet du jag skulle vilja lyssna på Brott och straff igen någon gång med Per Myrberg som uppläsare (läste om för ett antal år sen och valde då ljudboken) suverän uppläsning och gillade boken mycket mer än i skolan. Men tyvärr så finns den uppläsningen endast på cd skivor…..det känns som hundra år sen jag lyssnade men det är detta århundrade…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s