Fem en fredag: ordspråk

Det är fredag och det är sportlov. I det lilla är det underbart, i det stora är det fruktansvärt.

Men vi har ju, tack och lov, fortfarande en vardag som ska snurra och i den vardagen ingår fredagsfrågorna hos Elisamatilda:

  1. När sa du senast ”borta bra, men hemma bäst?” Det säger jag alltid när vi varit borta. Och jag lär säga detsamma snart igen när vi kommer hem från sportlovet.
  2. När senast upplevde du ”delad glädje är dubbel glädje”? När jag och sonen, 15 år, körde i offpistområdet hela förmiddagen igår.
  3. Vad har ”gömts i snö, och kommer upp i tö”? Alla hundens leksaker som legat ute i trädgården under vintern.
  4. När talade du senast om trollen? När tre av oss fikade häromdagen och de två saknade barnen plötsligt svängde in framför oss där vi drack vårt kaffe i solen samtidigt som jag undrade var de var.
  5. Ingen kan allt, men alla kan något – vad kan du? Det som framgår tydligt just nu är min förmåga att se mer till människan än till jobbet. Blir tydligt när jag har diskussioner på jobbet nu. Många verkar helt förbise hur den här mörka tiden påverkar folks privatliv. Jag har för första gången i mitt liv kollegor vars familjer nu är på flykt. Och sånt är viktigt att se och förstå.

15 tankar om “Fem en fredag: ordspråk

  1. Skönt att ni kommer i väg på sportlovet, här har det redan varit, men barnbarnen ska ut nästa vecka, världen är inte vacker, min far fick lämna sitt hem för 80 år sedan, när han var barn… vaffö ska EN man ställa till det igen…

    • Jag vet, det är helt bisarrt och surrealistiskt det som händer just nu. Att komma bort en vecka nu har varit skönt även om det ju inte går att släppa tankarna på det som pågår.

  2. Du låter som en klok kvinna. Och det lät toppen att åka offpist med sonen! Ja nu är det nästan så att alla känner eller vet om någon som är drabbad av kriget, det så oväntade, i Ukraina. Vi har många ukrainare i Sverige, och jag ser med tacksamhet hur stor viljan att hjälpa är här i Sverige liksom i Europas övriga länder.

    • Barnbarn… först hoppas jag att de egna barnen ska flyga ur boet och sen hoppas jag på ganska många år med bara jag och maken på semestrar. Är förhoppningsvis en 15 år kvar innan några barnbarn dyker upp. Men då kanske jag är mentalt redo 😅

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s