Telefonen har blivit ett livsviktigt verktyg likväl som en leksak som alltid är med. Jag använder den i jobbet, jag sköter alla bankärenden, bokar läkarbesök, betalar parkering, bokar träningspass, håller kontakt med kompisar, dokumenterar vardagen via kameran, spelar spel etc. Men ringer jag med den? Jag var tvungen att kolla och sedan i måndags har jag ringt eller tagit emot total 21 samtal varav 17 var till eller från familjen.
- Hur mycket använder du ring-funktionen på din telefon? Jobbmässigt använder vi oftare chat än telefon. Om det inte är någon som du verkligen tycker om på jobbet för då vill du kanske socialisera lite också och då rings det (fast då fortfarande via Teams, ganska sällan via telefon). Och privat är det ju som jag skrev ovan, nästan uteslutande samtal inom familjen.
2. Vad är ditt längsta telefonsamtal med någon? Det var nog på universitetet, då kunde vi prata nätterna igenom. I dessa dagar är det samtal med min bästa kompis och det blir fortfarande många och timslånga samtal.
3. Hur mycket tid spenderade du i telefon som tonåring? Mycket.
4. Är ljudet normalt på eller av? På jobbtid är det av, på fritiden är det på. Förutsatt att jag kommer ihåg att slå på det (vilket jag glömmer ibland och det driver min man till vansinne ;)).
5. När spenderar du mest tid med att använda telefonen? När jag pendlar och åker kommunalt. Men även jag kan ju helt försvinna in i telefonen mellan varven även här hemma och tiden bara rasar iväg. Jag tror inte det är nyttigt eller bra men likväl händer det.
Fler telefoninlägg hittar du hos Elisamatilda.
Tant Augustas tekopp 
nej, nätterna igenom har jag nog inte pratat med nån… i tonåren gick vi hem till varandra.
Ja, när jag bodde hemma gick vi oftast också över till varandra. Men på universtitet bodde inte kompisarna i grannhusen längre så då blev det nattliga telefonsamtal i stället för prat och te vid ett köksbord hemma hos någon.
Vi har ett helt motsatt förhållande till telefoner du och jag, men jag tror att det har med ålder att göra i många fall. Och jag säger som Hannele, att som tonåring och även senare gick man hem till varandra. Ha en bra helg!
Haha, ja åldern har definitivt med det hela att göra. Jag kan överleva en dag utan telefon – mina barn, framför allt min äldsta, skulle dö 🙂
Ungefär som du. Men inte nätterna igenom. Ett par timmar pratades lätt i telefon förr, i mobilen är jag däremot inte så glad för att prata.
Jag pratat ofta med någon när jag är ute på hundpromenader eller om jag åker bil hem från jobbet. Då passar jag på att socialisera lite grand.
Jag använder nog datorn mer än mobilen och datorn står på från morgon till kväll. Alltid redo!
Ha en skön helg!
/Igrid
ja, datorn använder jag nog mer än telefonen också. när jag var barn gick vi hem till varandra eller var ute och lekte.
paddan använder jag till bloggande, lite jobbigt med mobilen så gör det inte så ofta.
Här rasar också tiden iväg, dock inte på telefon utan på datorn. Men det är ju samma funktioner. Min artros i fingrarna gör att jag tycker det är extremt jobbigt att fippla med mobilens små funktionsknappar. Jag gick inte på universitet så de samtalen missade jag helt. Tänk vad livet hade varit mycket enklare om det funnits mobiler när man var ung!Fast jag tycker det är lite läskigt hur fort barnen lär sig tekniken, mitt ettåriga barnbarnsbarn är mera vän med mobilen än jag!