Solen skiner, jag hinner sannolikt klart med vad jag måste bli klar med idag och det är fredag! Bortsett från en svag förnimmelse av huvudvärk är allting väldigt skönt just nu och huvudvärken tror jag att jag kan bota med hjälp av vatten. Jag har druckit alldeles för lite idag. Hm, nu när jag skrev det blev jag jättetörstig. Ok. Dricka först, svara på Fem en fredag sen.
- Har du eller har haft något smeknamn? Inte nu längre. Som barn kallades jag Blomman eftersom vi var tre stycken med samma namn i klassen och vi fick alla smeknamn som refererade till våra efternamn.
- Har du velat heta något annat? Nej.
- Vet du vad ditt namn betyder? ”Gud har förbarmat sig”. Oklart hur jag ska tolka det… Jag är i alla fall säker på att det var inte det mina föräldrar utgick ifrån när de döpte mig.
- Finns det något namn som går igen i din släkt? Birgitta på mammas sida, Karl på pappas. I min mans släkt heter alla Gunnar.
- Matchar ett namn med personligheten? Jag tyckte det var lite roligt med Elisamatildas länk till sidan om y-namnen för den fördomen har även jag. Men generellt så kommer ju liksom namnet med som en sekundär del av personen och det är inget jag tänker på om det inte är ett väldigt ovanligt namn eller dubbelnamn (utom Anna-Karin, det reagerar jag aldrig på). Jag har alltid fascinerats av just dubbelnamnen och det är intressant att de tycks vara på väg tillbaka. När de gäller mina egna barn hade vi ett pojk- och ett flicknamn bestämt per barn och inte i något av fallen ändrade vi på namnen när de barnet väl kommit ut.
Ha en fantastisk fredag allihop!
Jo, det där men y-namnen har jag ju också hört 🙂
Jag vill dock bara förtydliga att jag inser att det är en fördom, inte en sanning 😉
Jag har varit helt övertygad om att du heter Augusta, men om ditt namn betyder ”Gud har förbarmat sig” heter du nog Johanna 😉
Nej, jag heter Jennie. Vilket faktiskt är ”samma” namn som Johanna sett till betydelse. Min syster hette Johanna – mina föräldrars kreativitet kan med andra ord diskuteras 😀
våra barn har fått namn från äldre släktingar, vilket inte alltid uppskattades av de äldre.
Inte? Det var lite intressant att höra. Våra äldre som fått låna ut sina namn till våra barn som mellannamn har varit mycket stolta.
Aha, jag hade faktiskt en tant Augusta på riktigt!
Ja, superintressant det där med namn, faktiskt.
vi hade också namnen klara. men Bengt Johannes visade sig vara en flicka så där blev det till att tänka om. jätteintressant med namn. säger en som har ett -y – namn
Bengt är svårt att göra en feminin form av ;). Vi hade ett namn av varje för säkerhets skull och det som inte användes fördes glatt över till nästa barn. Tur att det bara blev en pojke för vi hade lite svårt att komma på flera pojknamn som vi gillade 😉
Men var har du plockat upp Augusta? Kände du någon du gillade somhette så? Jennie är ett minst lika fint namn!
Jag drack mycket te, Farbror August, när jag började skriva bloggen men eftersom jag ju inte är av manligt kön så tog jag den feminina formen istället. Och något ska ju en blogg heta 🙂
Jag bestämde också barnens namn innan de föddes. Det är så många fördomar om y-namnen att en professor fanns sig föranlåten att skriva en bok om detta. Tror den hette ”Jag heter Ronny”. Men visst, folk i den s.k. överklassen skulle nog aldrig kunna tänka sig att ge en pojke ett y-namn. Med flickorna är det dock inga problem :-).
Ingrid
Nej, jag har aldrig hört motsvarande teorier om flicknamn. Vilket iofs är intressant det också.
Ping: Fem en fredag v. 38: Kontraster - elisamatilda.se