Olustens år

Tackar som frågar, det går ändå framåt med läsningen. Ingen kan beskylla den för att gå i expressfart men några böcker har jag läs hittills i februari och en av dem är Olustens år av Dacia Maraini. Det här var en av de böckerna jag bestämde mig för att låna istället för att köpa häromsistens. Boken spinner vidare på samma miljöer som Avallones och Ferrantes böcker och huvudpersonen är 17-åriga Enrica som växer upp i en fattig familj där mamman drar in de få pengar de har medan pappan bygger konstfärdiga fågelburar som inte går att sälja. Enrica tar sig igenom allt det här, inklusive en älskare som inte älskar henne, en plåsam abort, sin mammas död och en massa annat – utan att röra en min. Hon framställs som totalt likgiltig till det mesta och för mig funkar inte det. Jag fattar ju att man inte kan gå igenom allt det där utan reaktion men Maraini låter inget av det som Enrica måste känna lysa igenom. Tyvärr gör det att boken faller rätt platt för mig, den hade kunnat vara så mycket bättre om jag bara tillåtits få en lite glimt av sårbarhet.

  • Betyg: 2/6
  • Utmaning: Kaosutmaningen #15 (Författare från sydeuropa)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s