Nämen, det var ett välkommet återseende! Annika är tillbaka med bokbloggsjerkan igen – kul!
Har du upptäckt en ny genre/författare under 2018?
Ja, det har jag faktiskt gjort. Jag har tidigare bara läst en enda biografi men i år har jag läst två stycken och uppskattat dem båda, om än på olika sätt. Den ena är Ett jävla solsken och den andra är Mikael Perbrandt: Såsom jag minns det. Kanske är Persbrants mer en memoar än biografi men ändå, ni förstår vad jag menar.
Jag har också läst Aednan och insett att jag klarar av att läsa en hel bok (tegelsten) på vers och det var en aha-upplevelse. Det fick mig till och med att fundera på att försöka läsa lite lyrik framöver.
En författare jag upptäckt i år är Simon Scarrow. Efter att ha plöjt precis allt av Håkan Nesser blev det ett väldigt tomrum i ljudbokslurarna ett tag men sen hittade jag Scarrow och jag har nu ändlösa timmar med romerska krigare framför mig att njuta av på tåget. Jag har lovat mig själv att varva lyssningen med minst en bok mellan varje scarrow-bok för att dra ut på serien.
Aednan har jag dragit mig för, just för att den är skriven på vers. Kul att du läste hela och verkar ha gillat den. Jag tror att jag skall börja med litet enklare lyrik, som till exempel Milk and honey, som jag köpte till min dotter.
Den är lättläst med ett otroligt flyt. Jag sträckläste den och eftersom det är ganska lite text på varje sida så går det rätt fort. Testa!
Ja, jag kanske skall göra det 🙂
Ett jävla solsken ligger i en av mina läshögar, någon gång så ska det bli av, men Persbrandt hoppar jag över 😉
Ja, jag hade aldrig plockat upp honom om han inte ingått i en läsecirkel så jag förstår dig. Även om jag inte var superförtjust i karaktärerna i sig och deras beteende så var det ändå kul att läsa denna nya typ av bok.
Det är en av de saker som är kul med cirklar att en läser böcker som en förmodligen inte läst annars och vem vet jag kanske missar något…