Den allvarsamma leken

3f1c1-klasutman1När jag bestämde mig för att gå med i Lyrans Klassikerutmaning så var det Lagerlöf, Tolstoj och Woolf som stod på att-läsa-listan. När sedan Anna Karenina kändes lite övermäktig som sommarläsning pga jag kände att jag skulle vilja hinna läsa mer än just denna tegelsten under sommarlovet, så bytte jag helt enkelt ut den mot Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken. (Jag vet, jag är så himla wild & crazy ibland.) Ett byte som dels berodde på skillnader i antalet sidor men också för att jag länge velat läsa just den här boken. Nu när jag väl har läst den så är jag glad att jag gjorde det och att jag gjorde det just nu. Om jag läst den som yngre hade jag nog inte alls haft samma upplevelse som jag nu fick. Säkerligen hade jag haft behållning av att läsa den då också, men för egen del var jag nog alltför naiv och enkelspårig i mina tankar när jag var runt 20 för att riktigt ta in allt som Söderberg vill säga.

Som i så många andra böcker jag har läst i sommar så slås jag av vilka framsteg vi ändå gjort på jämställdhetsfronten i det här landet. Visst, vi har inte haft kvinnlig rösträtt i ens 100 år ännu och visst, det finns mycket kvar att göra men ändå. I nästa stund så undrar jag hur det ser ut om ytterligare 100 år framåt i tiden. I Den allvarsamma leken är det inte ok att vara självförsörjande som kvinna, nu ska man vara det och när mina framtida barnbarn växer upp, vad är normen då?

Jag tycker boken är befriande, om än inte upplyftande. Det är något visst med människor som faktiskt vågar vara ärliga mot varandra, de vågar såra varandra, de vågar visa när de är sårade och de vågar älskar varandra. I vissa lägen tycker jag att det nästan blir lite klichéartat, som när Arvid i ett brev anklagar Lydia för att vara lössläppt (den klassiska dubbelmoralen) men eftersom hon blir så väldigt arg över just detta så blir jag så stolt över henne och hennes sätt att stå på sig och därmed fyller brevet en funktion i berättelsen.

Det är en bra bok och det råder inga tveksamheter till varför den anses vara en klassiker. Många av frågor som behandlas i boken känns minst lika relevanta idag som då och det som gör det hela extra bra är att slutet inte är sockersött. Det blir en realistiskt skildring av en kärlekshistoria, inte en en tillrättalagd kärlekshistoria. Det vackra blandas med det fula och både Arvid och Lydia känns som väldigt verkliga personer.

Nu har jag läst Doktor Glas och Den allvarsamma leken och ser fram emot att stifta bekantskap med Martin Bircks ungdom vad det lider.

  • Betyg: 5/6
  • Utmaningar: Klassikerläsning (juli), Boktolvan

2 thoughts on “Den allvarsamma leken

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s