361: Ögonfröjd (147/365)

Dagens löptur bjöd på en inledning av 3,5 km rakt upp genom myrar och sankmark. Föga charmigt och vidrigt jobbigt. Så nej, jag orkade inte springa hela vägen. Men väl uppe möttes jag av en sagolik utsikt som, faktiskt, gjorde det mödan värt. Kände att jag verkligen förtjänat berget :). 

Sen tänkte jag gå uppför sista knycken till toppen men så stod där två män i sina bästa år (dvs typ min ålder eller lite yngre) mitt på stigen med varsin fyrhjuling och gjorde inte den minsta ansats att flytta på sig utan lät mig springa ut i växtligheten. Så då blev jag så arg att jag klarade slutet också, på ren adrenalinkick. Samtidigt som jag muttrade för mig själv att de minsann inte förtjänat berget det minsta. 

Moget? Jajamän. 

  

Annonser

3 thoughts on “361: Ögonfröjd (147/365)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s