286: Spöklikt (137/365)

Man sitter i en glänta och hör tunna röster ropa “mamma” och “pappa” och det känns onekligen som spökröster från övergivna eller bortkomna barn. Rätt spöklikt och trots att jag ju vet att det är en installation skulle jag inte vilja vara där ensam. 

   

2 thoughts on “286: Spöklikt (137/365)

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s