Jag, Helga Gregorius

Jag har läst Doktor Glas (bra) och jag har läst Gregorius (mycket bra) och därför blev jag glad över att hitta Jag, Helga Gregorius av Birgitta Lindén på bibblan när jag var där senast. Det är ett spännande grepp att läsa en grundhistoria och sedan varianter av den sedd ur de andra karaktärernas synvinklar.

Berättelsen börjar i Helgas barndom och skildrar hennes uppväxt och ganska komplicerade relation till både sin far och sin mor. Familjen är välbärgad och ingår i Kristianstads societet och Helga blir längs vägens gång medveten om klasskillnader och både sin egen och omvärldens syn på de mindre bemedlade. Områden som Lindén gärna hade fått utveckla ytterligare. Drygt halva boken går innan Lindén kommer in på de delarna som utspelar sig inom ramen för Doktor Glas, dvs äktenskapet och det äktenskapliga samlivet mellan Helga och hennes mycket äldre äkta man.

Jag tycker om boken, det gör jag. Jag sträckläste den under dagen (och viss del av natten igår) men ändå måste jag vara lite kritisk. Jag kan inte förstå Helgas val. Det skrivs mycket om hur hon blir kysst av någon som tvingar sig på henne och någon annan försöker våldföra sig på henne under en fest – allt under den period då hon börjar upptäcka sin egen lust och vad som attraherar henne. Det äktenskap hon ser till vardags, hennes föräldrars, är kanske inte helt jämställt alla gånger men det tycks ändå inte råda någon tvekan om att föräldrarna älskar varandra och är attraherade av varandra. Hur hon, med detta i bagaget (plus sin fars uttryckliga motstånd) väljer att gifta sig men en man som är 30 år äldre och som hon inte känner något för, annat än som en onkel till familjen är en gåta. Visst, hon vill komma bort från Kristianstad och till Stockholm, men det är inte så att hon direkt försöker ta sig dit på egen hand, t ex genom att faktiskt satsa på den sjuksköterskebana hon ändå ger sig in i.

Väl fast i äktenskapet vill hon inte skilja sig för att hon tycker synd om sin man och härdar därför ut med ett mer eller mindre våldtäktsliknande sexliv. Till slut, som alla vet, tar ju doktor Glas livet av Gregorius och Helga kan gå vidare. Dock med ett oäkta barn i magen och en osäkerhet om sin framtid.

Ska jag var ärlig så är det ingen person som framstår som speciellt trevlig i den här romanen, de enda jag känner något för är Helgas föräldrar och de är tyvärr i periferin. Jag tycker doktor Glas är för diffus, jag tycker Helga är för lam och jag tycker Gregorius är för äcklig. Men ändå, boken är bra. Jag vill också läsa Dosan av Helena Sigander, också en skildring av Helga. För historien i sig är väldigt fascinerande tycker jag.

  • Betyg: 4/6

4 thoughts on “Jag, Helga Gregorius

  1. Har inte Kerstin Ekman också skrivit något som anknyter till Doktor Glas?
    Jag vill läsa Gregorius men det föll på att jag tänkte att jag skulle läsa om Doktor Glas och inte lyckades komma in i den.

  2. Pingback: Mordets praktik | Tant Augustas tekopp

  3. Pingback: Veckans jerka – fanfiction | Tant Augustas tekopp

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s