En bön för de stulna

Det går verkligen inte snabbt med läsningen just nu måste erkännas. Jag somnar så fort jag lägger huvudet på kudden och därmed försvinner all lästid. Härom dagen åkte jag dock kommunalt in till jobbet och då hann jag läsa en del och därmed har jag hunnit med den första boken i sommarläsningshögen. Eller nja, den var kanske inte med i själva högen, men ändå. (Tillkom efter besök på bibblan.)

En bön för de stulna av Jennifer Clement handlar om Ladydi som bor på den mexikanska landsbygden ihop med sin mamma och andra kvinnor och deras döttrar i en liten by. Alla män är borta, kvinnorna får klara sig själva. Ett, tyvärr, återkommande inslag i dessa kvinnors levnadsvillkor är knarkkartellerna som gör räder i byarna och stjäl unga flickor, flickor som aldrig återvänder. Ett undantag sker dock och genom denna återvändande flicka får Ladydi reda på vad som händer när man blivit stulen (ingen större överraskning för läsaren förstås).

Berättelsen i sig är ju bedrövligt tragisk. Att leva på detta sätt är inte mänskligt. Men ändå lyckas inte berättelsen fånga mig och jag känner heller ingenting för någon av personerna i boken. När jag läser får jag intryck av att samtliga är lite dumma och naiva och de blir därför väldigt platta som karaktärer. Boken skulle tydligen från början ha blivit en reportagebok men Clement valde att i stället skriva en roman. Personligen är jag inte säker på att berättelsen vann på detta men den är ändå värd att läsa för att få upp ögonen för en verklighet som är så långt ifrån vår egen att det knappt kan beskrivas. Att behöva leva med ett konstant hot mot sina barn och att ingen myndighet någonsin verkar bryr som om de som försvinner är ju bortom beskrivning hemskt. Även en sådan tillvaro torde ju dock innehålla någon from av vardag och jag tror att boken hade haft mycket att vinna på om Clement lyft fram små ljuspunkter i flickornas liv, de där små vardagliga sakerna som gör barn glada oavsett var i världen man bor. På samma sätt tycker jag också att lite mer känslor från Ladydis sida när hon hamnar i fängelse hade kunnat lyfta historien. Så nja, summa summarum tycker jag att boken är ok men mest för att jag lär mig något, inte för själva berättandets skull.

(Jag upplevde lite grand samma känsla av likgiltighet inför personerna när jag läste Mörkrets brud av Laura Restrepo. Kanske är det något i de mexikanska och sydamerikanska berättartraditionerna jag inte riktigt greppar. Hm, får försöka hitta fler författare från dessa områden för att vidga mina vyer.)

  • Betyg: 3/6
  • Utmaning: Kaosutmaningen #19

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s