Lilla smycket

När en nobelpristagare skriver en bok på 127 sidor, då vågade jag vara lite wild & crazy och beställa hem den. För hur tungt/svårt/jobbigt det än vore att läsa så borde jag kunna forcera 127 sidor. Det var tanken när jag klickade hem den.

Jag vet inte vad det är med fransmän och mor-dotter-relationer. Jag har läst två böcker av Justine Lévy som behandlar just detta tema och Lilla smycket visar sig vara en nästan exakt kopia av Vi ses på Place de la Sorbonne. Så jag vet inte om Modiano kan kallas nydanande men det var en väldigt deprimerande och väldigt vackert skriven historia. En 18-årig ung kvinna som följer efter den kvinna hon tror är hennes förlorade moder och samtidigt rullas barndomens hela elände upp.

Det här är i normalfallet ingen litteratur jag tar till mig väldigt lätt, jag har lite svårt för de här skildringarna av dåliga barndomar, men jag gillar Lilla smycket på samma sätt som jag tyckte om Vi ses på Place de la Sorbonne. I allt elände så är det så fint och koncentrerat att det inte går att lägga ifrån sig. Funderade på att klicka hem en bok till av Modiano men jag inte hittade något i pocket blev det inte av. Kanske lika bra det, sådan här litteratur avnjutes nog bäst lite i taget. Jag behöver läsa något mer upplyftande först.

  • Betyg: 4/6
  • Utmaningar: Kaosutmaningen #16
Advertisements

6 reaktioner på ”Lilla smycket

  1. Hm, Justine Levy har jag inte läst något av. Men den här (ljudboken) står i hyllan och väntar. Känns som det skulle kunna vara ganska lagom ”läsning” om man ser till tiden/längden men det låter som att den kanske är lite halvtung innehållsmässigt?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s