Om förkylningar kunde döda så vore jag stendöd. I verkligheten är jag bara döende. Rinnsnuva, rinnande ögon, ont överallt, ont i örat, lätt illamående – you name it. Tycker väldigt synd om mig själv. Maken som precis kryat på sig från bihåleinflammation och feber tycker nog lite synd om mig men inte så värst mycket tror jag. Tycker i alla fall inte att jag blir ompysslad i den mån jag förtjänar. Helt objektivt. Å andra sidan har han ägnat hela dagen åt generellt sett nyttiga familjegöromål vilken vän av ordning skulle kunna anse uppväger brist på omvårdnad. Men jag är ingen vän av ordning… bara väldigt ömklig.
Lämpligt nog fick jag i går en leverans av te från Indien av en indisk kollega. Innehåller en massa nyttigt, som skräddarsytt för mig på varenda punkt!
Tant Augustas tekopp 
Visst borde man bli uppassad till max när man är förkyld! Kärleken påstår att han passar upp mig eftersom han målar mitt nya skrivbord men jag vet inte riktigt om jag tycker att det räknas.
Usch vad det är synd om oss!
Krya på dig!
Kram